Det är onsdag eftermiddag och Maria har en lucka i jobbet. Hon ska precis hämta sina söner, åttaårige Marcus och sjuårige Axel, från fritids när en kvinna ringer och ber henne åka hem till sina svärföräldrar, pojkarnas farmor och farfar.
Maria är ovetande om vad som har hänt ända fram tills Patriks anhöriga dyker upp. Dagarna efter händelsen är ett enda töcken och märkligt nog fullt av pappersarbete och blanketter som måste fyllas i.
– Det sista jag minns av Patrik är när han stod i hallen och skulle fara till jobbet. För då vaknade pojkarna och ville ge honom en kram, vilket var konstigt för de brukar sova då. Jag minns att den ena sonen sa till den andra: ”Kom du måste vakna och ge pappa en kram”, säger Maria Lundmark.
12 000 volt genom kroppen
42-årige Arvidsjaurbon Patrik Lundmark dör den 24 mars 2010. Han jobbar med att byta ut lågspänningsledningar på ön Likskär i Luleå och i närheten av hans arbetsplats finns en högspänningsledning påslagen. Kraftledningsgatan är endast fem meter bred, vilket gör att Patrik får indirekt
kontakt med den påslagna ledningen och därmed 12 000 volt genom kroppen.
En förundersökning inleds och först tre år efter olyckan kommer domen – Vattenfall service döms för arbetsmiljöbrott och tvingas betala en företagsbot på 1,5 miljoner och skadestånd till anhöriga på runt 95 000 kronor.
Tingsrätten ansåg att Vattenfall var helt och hållet ansvariga för Patrik Lundmarks död och att olyckan berodde på bristande riskanalys från företaget och att de inte vidtog tillräckliga säkerhets och-skyddsåtgärder.
Gift och begraven i samma kyrka
Patrik Lundmark ligger begravd på kyrkogården i centrala Arvidsjaur. Motivet på gravstenen är noga utvalt – en skog och skogstjärn eftersom att Patrik älskade naturen. Ett stenkast bort står kyrkan där paret Lundmark gifte sig i slutet av augusti 2009. Sex månader senare hölls Patriks begravning i samma kyrka.
Maria Lundmark var bara 36 år gammal när Patrik dog och på begravningsbyrån avrådde de henne att rista in sitt namn bredvid hans eftersom att hon var så ung.
– Det kändes så konstigt. Men nu har jag nog vant mig, säger hon och tittar på gravstenen.