I närmare 700 år tillhörde folket på båda sidor av Torneälven samma land, Sverige.
– Det här påverkade Tornedalen väldigt mycket. För när gränsen drogs längs älven 1809 så blev det två identiteter, en finsk på den finska sidan och en svensk på den svenska sidan, säger Elenius.
”Farlig gräns”
Från att under lång tid varit en del av ett rike blev Tornedalen en gränszon där Ryssland härskade på den andra sidan. Den svenska staten upplevde gränsen som farlig på grund av den ryska närvaron i Finland och även på grund av finska nationalister.
En grupp som kallade sig för Fennomaner hade nämligen börjat hävda sina krav i Finland och göra det finska språket till samhällsbärande i Finland som då tillhörde Ryssland.
Fennomanerna vill förena finsktalande folk till en gemenskap. Fennomanerna kritiserade den svenska språkpolitiken i svenska Tornedalen och tyckte att tornedalingar i Sverige förtrycktes av staten.
– I 70 år, från 1860-talet fram till 1930-talet, försökte fennomaner agitera på den svenska sidan.
Lojala tornedalingar
Efter att Finland blev självständigt började Sverige hävda att Åland ska tillhöra Sverige. Finska nationalister ställde då motkrav på att då kan hela Tornedalen bli finsk.
Detta oroade den svenska staten som då tillsatte två utredningar om tornedalingars lojalitet 1919. Utredningen som beställdes från Utrikesdepartementet genomfördes av Albert Carlgren från Domkapitlet och var hemlig.
– Hans uppdrag var att undersöka tornedalingarnas lojalitet med Sverige. Han frågade ut lärare och bönder ute i byarna för att få veta hur lojala de skulle tänkas kunna vara.
Samtidigt tillsatte landshövdingen en annan utredning som sköttes av Walde Lorens Wanhainen.
Vad kom utredningarna fram till?
– Det var ju en så djupt rotad svensk identitet i Tornedalen eftersom Tornedalen och finska Lappland alltid har tillhört Norrland administrativt. Så gränsen mellan Sverige och Finland under den gemensamma tiden gick längs Kaakamoälven mellan Kemi och Torneå. Utredarna hittade inga som ville ansluta sig till Finland, säger professor Lars Elenius.
Tackar laestadianerna
Men den svenska identiteten till trots så lever det finska språket kvar och har utvecklats till det som idag kallas för ”meänkieli”, ett eget minoritetsspråk i Sverige.
Enligt Lars Elenius kan man tacka både lestadianismen och de finska kvinnorna för språkets överlevnad.
– Finska har ju varit laestadianernas heliga språk. Finskan användes som predikospråk, även av nordsamerna. En annan orsak var att folkskolan utvecklades mycket tidigare i Sverige än i Finland redan på 1840-talet. Finland fick sin folkskola först 1921. I slutet av 1800-talet var det många kvinnor i Tornedalen som utbildade sig och lärde sig svenska, blev tvåspråkiga, och började jobba som sjuksköterskor, lärare och så vidare. Då flyttade de ofta söderut eller till andra byar i Tornedalen.
Då togs deras platser av finska kvinnor som kom som pigor till de svenska gårdarna i Tornedalen. Finskorna hade låg utbildning och talade enbart finska.
– De finska pigorna har också bidragit till att finskan har förblivit vital i Tornedalen, speciellt vid älven, säger professor Lars Elenius.