Det finns idag 600 gällande undersökningstillstånd i Sverige, varav 140 i Norrbotten. Det är totalt betydligt färre än för tiotalet år sedan, men man ser en tydlig ökning när det gäller prospektering efter batterimetaller som vanadin, kobolt och grafit.

Slående är också hur liten andel av prospekteringarna som leder fram till gruvbrytning. Det finns idag bara 14 metallgruvor i drift i Sverige.

Ändå är prospektering så gott som alltid förenat med höga kostnader. Varje meter som provborras kostar i runda slängar ettusen kronor.

Bergmästaren Åsa Persson:

– Det är en hög risk och det ska investeras mycket när man prospekterar. Men hittar man något kan det vara en riktigt bra affär, säger hon.

Kan bli lång väntan

Prospekteringarna stupar på att man hittar för lite mineral, eller för få investerare. En annan är långa handläggningstider hos domstolar och myndigheter.

Brittiska Beowulf har till exempel väntat i sex år på en bearbetningskoncession för sin järnfyndighet i Kallak utanför Jokkmokk.

Australienska Talga resources hoppas slippa hamna i samma låsning och nu lämnar bolaget in flera tillståndsansökningar samtidigt för sin grafitfyndighet i Nunasvaara utanför Vittangi där man också anför den framtida miljönyttan med grafiten som ska bli batterimaterial.

– Vår fyndighet är också klassad som en mineral av riksintresse av Sveriges geologiska undersökning. Med det sagt är det här ett viktigt material för den gröna omställningen och ska vi lyckas med den och möta klimathotet så behöver vi den här typen av fyndigheter i Europa, säger Talgas Sverigechef Anna Utsi.

Mark- och miljödomstolen kommer att få ställa detta mot gruvans närhet till Torneälvens Natura 2000-område och motståndet från Talma sameby.

”Kommer att fortsätta så här”

I dag är det bara några få på tusen undersökningstillstånd som leder till gruvbrytning. Frågan är om argumenten kring den gröna omställningen kommer att leda till att fler prospekteringar kommer att leda vidare och att domstolar och myndigheter i Sverige kommer att släppa fram fler gruvor?

Åsa Persson tror inte det.

– Det har sett ut så här under lång tid. Jag gissar att det kommer att fortsätta så här.