Ida Karkiainen säger till SVT:s Aktuellt att hon är trygg med att hennes gest, som ser ut som en Hitlerhälsning, inte inneburit att visa några sympatier med nazismen.
Men du kan inte garantera att du sieg heilat vid andra tillfällen, i så fall då också, enligt dig ironiskt?
– Ironiskt kan det ha förekommit, precis som på den där bilden, det har jag ingen aning om. Jag har ju ingen minnesbild av att det här tillfället har skett heller, säger hon och tar också avstånd från sin sambos sydstatsflaggor.
– Det är en symbol som jag inte har haft någonting att göra med, sen att det är andra som har haft den eller andra som har använt den symbolen – det har funnits i omgivningen och där har jag varit väldigt tydlig med att markera att den inte borde användas.
”Uttalade sitt fulla förtroende för mig”
Tidigare under tisdagen postade Ida Karkiainen ett inlägg på sociala medier där hon berättar att hon haft ett samtal med statsminister Magdalena Andersson:
”Hon uttryckte då att hon förväntar sig att jag tydligt tar ställning emot rasistiska symboler. Hon uttryckte också att bilden var olycklig eftersom den kunde uppfattas som en Hitlerhälsning, men hon var trygg med mina tydliga antirasistiska värderingar och uttalade sitt fulla förtroende för mig.”
Och fortsätter:
”Jag har försäkrat henne att jag tar fullständigt avstånd från från all form av rasistiska symboler och vit makt-uttryck. Det ska inte finnas några tvivel om det. Alla värderingar där man gör skillnad på människor är totalt oacceptabla.”
”Vår lägenhet var ingen vit-makt-miljö”
Hon skriver även om sin bakgrund och att hon flyttade ihop med sambon i centrala Haparanda när hon var 15 år.
”Vi flyttade ihop tidigt. Vår lägenhet var ingen vit-makt-miljö. Här hängde punkare, raggare, hårdrockare, dömetallare, duktiga tjejer och stökiga killar. Det var fest ibland. Det spelades musik av många som ville styra låtlistan. Musik som jag inte står för. Vad andra spelade kan jag inte ta ansvar för. Jag brukade stänga av om jag märkte att det förekom vit makt-musik, men det gjorde jag förmodligen inte alla gånger.”
Hon berättar även om de turnéer med sambons hårdrocksband Raubtier som hon följt med på.
”Visst har det varit blöta tillställningar, inte ovanligt att hårdrocksband har drömmar om rock’n’roll-liv. Men även om jag varit med om fester i de sammanhangen har jag för det mesta hållit ordning på andra. Det tror jag de som var med kan vittna om.”
