Trenden med sannings-och försoningskommissioner startade på 90-talet i Sydafrika där man skulle utreda oförrätter som skett under apartheidregimen.

Även bland andra Kanada, Nya Zeeland och Guatemala har sökt upprättelse för sina minoriteter via sanningskommissioner.

Kommissioner i tre länder

Och nu gör man det också i de tre nordiska länderna Finland, Norge och Sverige.

I Sverige ska kommissionen utreda oförrätter som har begåtts mot den tornedalska minoriteten och allt tyder på att det i framtiden även kommer att handla om samerna, som nu håller på med en informations-och förankringsprocess inför ett sådant arbete.

I Finland rör det samer och i Norge finsktalande kväner och samer.

En normförskjutning

Enligt historieprofessor Lars Elenius från Luleå beror det dels på att det skett en normförskjutning i samhället. Det är inte längre ok att aga barn, tvångssterilisera folk och förbjuda minoriteter att prata sitt modersmål.

– Att tillsätta en sanningskommission är ett erkännande från statens sida att nationens regelsystem har definierats av majoritetsbefolkningen på bekostnad av minoriteten, förklarar professor Lars Elenius som själv är med i sanningskommissionen gentemot tornedalingar.

”Under ett stort hot”

Sannings-och försoningskommission är en statlig organisation som utreder oegentligheter i det förflutna så att en försoning kan äga rum. Ofta resulterar det i slutändan i en undersökning av de statliga institutionerna som medverkat i förtrycket.

Att detta sker just nu i de nordiska länderna kan enligt Lars Elenius bero på att nationalstaterna tappat litet av sin makt i regionernas Europa. Minoriteterna har börjat kräva sina rättigheter såsom rätten till sitt modersmål, kultur och historia. Om en grupp har fått ett erkännande så sprider det sig tror Lars Elenius.

– Minoriteterna är idag under ett stort hot eftersom de är små och språket har ofta blivit majoritetsspråket, barn och barnbarn pratar inte längre sina förfäders modersmål, säger Lars Elenius.

”Sanningen gör ont”

Men inte ens inom minoriteter brukar man vara helt överens om behovet av att rota i det som varit.

I Sydafrikas sanningsprocess använde man en slogan: ”Sanningen gör ont,  men tigandet dödar”.