Minusgraderna börjar komma krypande och det gräna gräset är vitt och hårt av den första frosten.

Vid en av de röda stugorna med vitmålade knutar sitter Haben Kidane, redo för ett löparpass.

– När jag springer känner jag mig jätteglad. Det spelar ingen roll om jag spriner på dålig tid eller bra tid. Och springer jag dåligt vet jag hur jag ska förbättra mig, säger han.

Lämnade sitt hemland för en bättre framtid

Han är sjutton år och har sitt stora intresse i löpningen. I somras sprang han i SM och slutade sjua på 1 500 meter och femma på 3 000 meter i sin åldersgrupp, och han vill springa längre.

Men sitt första steg tog han i Eritrea, ett land där han var utan framtid.

Hans mamma hade dött några år tidigare och i skolan hade varken lärare eller elever något intresse av kunskap. Alternativet hade varit att ansluta sig till militären.

– När jag var fjorton flyttade jag från mitt hemland till Sudan, där jag stannade några månader innan jag tog mig vidare till Libyen, genom Sahara.

Korsade Medelhavet med båt

Till slut nådde han Medelhavets strand. Och i en båt med nästan 300 andra tog han sig över till Italien. En resa som tog fyra dagar.

– Vi hade jättehöga vågor och jag tänkte ofta att jag skulle dö, när vattnet sköjde in över oss. Då tänkte jag mycket på min familj, minns han.

När han får frågan om vad han tänker om de som i dag gör samma resa skruvar han på sig. Vet först inte riktigt vad han ska svara.

– Att ge sig ut på ett farligt hav gör man inte om man inte måste, säger han sen eftertänksamt.

Hällefors är bäst

Den långa resan slutade så småningom i Hällefors, där han hamnade på Solrosen. Han fick även börja i skolan och lära sig svenska.

Han började träffa vänner och började spela bandy. Och så en dag fick han rådet att komma och testa löpning.

– Hällefors är det bästa, Hällefors upptäckte mig. Om jag kommit någon annastans kanske jag inte skulle ha blivit löpare, utan kanske bara gått i skolan, säger han och ler med hela ansiktet.

Vill representera Sverige

Han ser framtiden som ett av löparspåren, där nästa steg tar honom närmare mot målet. För springa vill han.

Han är medeldistanslöpare, och avverkar milen på drygt trettiotre minuter. 5 000 meter och 10 000 meter är favoritdistanserna. Och att få representera Sverige är drömmen.

– De som springer EM och VM nu, de springer med mig här i Sverige och jag är inte långt efter, bara några sekunder. Jag vill så gärna bli svenska medborgare och representera svenska landslaget... och få springa, förklarar han.

Saknar familjen

Det enda som fattas honom är hans familj. Han har inte sett sin pappa eller sina syskon sen han lämnade Eritrea.

– Jag är jätteledsen att de inte är här, men jag vet att de gläds för min skull, att det går bra för mig nu, säger han och avslutar med ännu ett blädande leende.