Det finns i dag kunskap om hur man kan förebygga sjukskrivningar kopplade till stress, men ändå ökar antalet som drabbas.
Kvinnor löper mer än dubbelt så hög risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män. I år har en ny toppnotering nåtts, enligt Försäkringskassan, och värst drabbade är mammor i åldern 30–39 år.
Sjukfrånvaron är högre för föräldrar som har barn i förskole- och lågstadieåldern.
Har du mått dåligt av stress?
Kunskapen om stress och stressrelaterade sjukdomar ökar för varje år som går – samtidigt sjukskrivs allt fler för stress och psykisk ohälsa. Har du mått dåligt av stress? Vad har hjälpt dig? Har du fått hjälp av din arbetsgivare och i så fall på vilket sätt? Dela gärna med dig i chatten!
Karina • Jag tänker att lösningen inte bara ligger i att klara av att arbeta 100% utan istället omforma vad 100% är. Kanske klarar inte vuxna idag 8h arbetsdag, och borde inte behöva klara det heller? Kanske behöver inte produktion vara på max hela tiden utan istället värdesätta att klara ett helt arbetsliv och dessutom ha möjlighet att vara mer delaktig i sitt privatliv/sina barns/föräldrars liv? Ha möjlighet att orka arbeta politiskt eller i föreningslivet t.ex. Behöver målet verkligen vara att effektivisera och spara hela tiden? Tid är egentligen den enda valuta med egentligt värde.
Henrietta • På SVT Play finns en mycket intressant dokumentär, The Happy Worker, som utforskar varför så många, särskilt inom tjänstesektorn, mår dåligt på jobbet. Även om det är viktigt att stärka individens resiliens, är det lätt att fokusera enbart på individen och förbise de bakomliggande strukturerna om hur vi organiserar arbete idag.
RB • Har ett 50-årigt arbetsliv bakom mig, varav den senare hälften inom offentlig sektor. Det jag upplever som ett av de stora orsakerna till otrivsel och stress på arbetet är den individuella (godtyckliga) lönesättningen. Denna "rövslickarpolitik" infördes på ungefär samtidigt som jag började i kommunen jag verkat i. Det jag kunde se var att kamratskap "vikänsla" harmoni försvann som i ett trollslag då den första lönerevisionen hade ägt rum. Vi var inte längre arbetskamrater som tidigare, vi var nu konkurenter, ofta om en inkompetent chefs gunst. Visst finns det chefer som greppar en sådan situation och kan se objektivt på sina medarbetare, men i mitt yrkesliv har de varit sällsynta.
Maria • Konstaterar att det är flest kvinnor som skrivit om sin stress i arbetslivet. Min uppfattning är att kvinnors underordning sedan länge, länge är en viktig orsak till stress. Man blir inte lyssnad på eller tagen på allvar av främst män som anser sig veta mest. Beslut tas över kvinnornas huvuden och dessutom har kvinnorna mkt större ansvar i familjen. Mer jämställdhet behövs. Har själv erfarenhet av detta i mitt långa liv (numera pensionär)
Jimmy • Har aldrig varit sjukskriven men har varit nära att gå in i väggen på grund av för höga krav på mig själv i arbete och privat. Gillar människor och är en ja-sägare samtidigt som jag haft mål, enligt devisen "du kan bli vad du vill", som varit större än vad jag kan uppnå. En bättre tillvaro handlar om acceptans och att vara nöjd med det lilla, våga säga nej och ta en anspråkslös skogspromenad.
Anneli • Jag förundras när jag ser så många unga kvinnor som är hemma i min närhet.
Vi äldre kvinnor undrar vad som gått fel. Är det stress i arbetsmiljön eller är det i kvinnors hemmiljö? Har detta med jämställdhet försvunnit? Eller är det så att unga kvinnor inte har samma uthållighet? Kan det vara sociala medier som är boven?