Det finns i dag kunskap om hur man kan förebygga sjukskrivningar kopplade till stress, men ändå ökar antalet som drabbas.
Kvinnor löper mer än dubbelt så hög risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män. I år har en ny toppnotering nåtts, enligt Försäkringskassan, och värst drabbade är mammor i åldern 30–39 år.
Sjukfrånvaron är högre för föräldrar som har barn i förskole- och lågstadieåldern.
Har du mått dåligt av stress?
Kunskapen om stress och stressrelaterade sjukdomar ökar för varje år som går – samtidigt sjukskrivs allt fler för stress och psykisk ohälsa. Har du mått dåligt av stress? Vad har hjälpt dig? Har du fått hjälp av din arbetsgivare och i så fall på vilket sätt? Dela gärna med dig i chatten!
Mariann • Jag har mått dåligt under många år av stress och varit nära att gå in i väggen. Varit sjukskriven pga stress av läkare som inte försäkringskassan godtog. Det minskade inte stressen. Ständiga ändringar och att inte involvera medarbetare leder till stress då beslut fattas över våra huvuden som vi inte kan påverka. Om chefer litar på att vi vill göra ett bra jobb och att vi själva kan planera jobbet så minskar stressen. Men då chefer pushar på och ställer krav som upplevs som orimliga att uppnå ökar stressen för medarbetarna.
Lena • När andra går mot mer personliga scheman så går Örebro kommun åt andra hållet. Scheman läggs centralt o så tror man de ska passa allamöjliga olika verksamheter. Personalen på golvet får allt mindre möjlighet att påverka. Enhetschefer utan praktisk erfarenhet styr. Sen står ledningen frågande till varför personalen blir sjuk o konflikter uppstår. Nej lägg ut schemaläggningen på oss som jobbar så blir det personal på de tider som behövs, bättre o billigare och friskare personal.
Karina • Jag tänker att lösningen inte bara ligger i att klara av att arbeta 100% utan istället omforma vad 100% är. Kanske klarar inte vuxna idag 8h arbetsdag, och borde inte behöva klara det heller? Kanske behöver inte produktion vara på max hela tiden utan istället värdesätta att klara ett helt arbetsliv och dessutom ha möjlighet att vara mer delaktig i sitt privatliv/sina barns/föräldrars liv? Ha möjlighet att orka arbeta politiskt eller i föreningslivet t.ex. Behöver målet verkligen vara att effektivisera och spara hela tiden? Tid är egentligen den enda valuta med egentligt värde.
Henrietta • På SVT Play finns en mycket intressant dokumentär, The Happy Worker, som utforskar varför så många, särskilt inom tjänstesektorn, mår dåligt på jobbet. Även om det är viktigt att stärka individens resiliens, är det lätt att fokusera enbart på individen och förbise de bakomliggande strukturerna om hur vi organiserar arbete idag.
RB • Har ett 50-årigt arbetsliv bakom mig, varav den senare hälften inom offentlig sektor. Det jag upplever som ett av de stora orsakerna till otrivsel och stress på arbetet är den individuella (godtyckliga) lönesättningen. Denna "rövslickarpolitik" infördes på ungefär samtidigt som jag började i kommunen jag verkat i. Det jag kunde se var att kamratskap "vikänsla" harmoni försvann som i ett trollslag då den första lönerevisionen hade ägt rum. Vi var inte längre arbetskamrater som tidigare, vi var nu konkurenter, ofta om en inkompetent chefs gunst. Visst finns det chefer som greppar en sådan situation och kan se objektivt på sina medarbetare, men i mitt yrkesliv har de varit sällsynta.
Maria • Konstaterar att det är flest kvinnor som skrivit om sin stress i arbetslivet. Min uppfattning är att kvinnors underordning sedan länge, länge är en viktig orsak till stress. Man blir inte lyssnad på eller tagen på allvar av främst män som anser sig veta mest. Beslut tas över kvinnornas huvuden och dessutom har kvinnorna mkt större ansvar i familjen. Mer jämställdhet behövs. Har själv erfarenhet av detta i mitt långa liv (numera pensionär)