Hjälmaren – ”den vinande sjön” om man översätter det fornsvenska namnet. En sjö fylld av liv, men också en sjö som står inför en annalkande bottendöd. Fosfor från framför allt jordbruk skyndar på förloppet. Värst drabbad av övergödningen är Östra Hjälmaren, men hela sjön är påverkad.
– Det finns redan nu väldigt syrefattiga miljöer på vissa håll i Hjälmaren, och det är ett tecken på att man är nära bottendöd, säger Ernst Witter, länsstyrelsen i Örebro.
Letar på 1800-talet
Ingen av de tio största sjöarna i Sverige är så kraftigt övergödd som Hjälmaren. Länsstyrelserna Örebro, Västmanland och Södermanland har tillsammans med de berörda kommunerna och Hjälmarens vattenvårdsförbund gått ihop för att hitta en lösning på problemet. Men för att hitta orsaken tror Ernst Witter att man måste gå tillbaka till 1800-talet då man sänkte vattennivån i Hjälmaren för att skapa mer åkermark.
– Man sänkte vattennivån ganska rejält och det gör en sjö mycket mer utsatt för övergödning. Man ser effekterna mycket tidigare i en grund sjö än i en djup sjö.
Den dåliga vattenkvaliteten har redan fått flera negativa konsekvenser. Bland annat den fiskdöd som drabbade Hjälmaren 2007 och 2011 och som man fortfarande inte har hittat orsaken till.
”Svårare ju längre tiden går”
Jordbruket står för mer än 60 procent av den yttre påverkan. Reningsverk och enskilda avlopp är också faktorer som förvärrar situationen. Men gemensamt för dem är att det finns åtgärder som kan minska deras påverkan. Ernst Witter misstänker dock att det stora problemet är den fosfor som sedan gammalt har samlats på sjöbotten, och som rörs upp igen vid vågor.
– Ju längre tiden går, desto svårare blir det att åtgärda problemet. Och kanske kan man säga att man borde ha tagit itu med Hjälmaren redan för tjugo år sedan, säger han.
Konstgjorda öar en möjlighet
Just nu håller länsstyrelserna på att undersöka hur stor del av övergödningen som sjön står för själv, och vad man i så fall skulle kunna göra åt det. En idé är att anlägga konstgjorda öar i Hjälmaren för att minska vågbildningen – och på så vis förhindra att gammal fosfor på sjöbotten rörs upp.
En annan idé är att använda sig av kemikalier, så kallad kemisk fällning, något som har testats vid andra sjöar och som har visat sig vara framgångsrikt. Men det är bara möjligt i dom djupare delarna av den i stort sett grunda Hjälmaren.
– Det man också har gjort i mindre sjöar är att muddra sjöbotten. Man tar bort det övre skiktet av sedimentet som är väldigt näringsrikt. Men det har jag inte sett att man har testat på en så stor sjö som Hjälmaren är, och det skulle bli oerhört kostsamt och kanske inte alls realistiskt att genomföra, säger Ernst Witter.