Tillsammans med SGU, Sveriges geologiska undersökning, har Naturvårdsverket börjat undersöka hur många platser det kan handla om. Man har begärt och fått in kompletterande data från landets länsstyrelser, som nu ska sammanställas och sorteras.

Måste prioritera

– Till hösten borde vi ha ett lite bättre grepp om det här. Sedan kan vi inte åka ut överallt och ta prover. Vi måste prioritera de fiberbankar som utgör de största miljöproblemen, säger Per Nilsson.

Det handlar om gamla synder och om vilka kemikalier industrierna använt sig av i sin tillverkning historiskt – som klorhaltiga ämnen, dioxiner och kvicksilver. Och som i sin tur kan ha förgiftat de fiberrester som lagt sig på botten och bildat fiberbankar.

– Fiberbankarna ligger som en smutsig filt över botten och utgör inte någon bra livsmiljö.

Oklart hur människor påverkas

Eftersom ingen vet hur många fiberbankar som läcker ut gifter går det inte heller att säga något om hur människor kan påverkas, konstaterar han:

– Upptäcker vi fiberbankar som läcker gifter vet vi fortfarande inte vad vi ska göra. Det saknas idag bra metoder för att stoppa eller minska spridning av föroreningar från dem.

– Då kan det vara klokt att inte agera för snabbt utan ta sig tid att fundera. Vi vill ju inte göra något så att gifterna sprider sig ännu mer.

På 70-talet skärptes lagstiftningen och man satte stopp för de flesta större fiberutsläppen från pappers- och massaindustrier. Men vem som idag bär ansvaret för de gamla synderna är oklart.

– För utsläpp gjorda före 60-talet finns inget juridiskt ansvar att utkräva, då fanns ingen lagstiftning. Det måste man nu avgöra i varje enskilt fall.