Isolering inträffar inte över en natt, betonar hon:
– Det är ofta jättetufft för anhöriga, med en problematik som pågått över tid.
Hon förstår närståendes frustration när de gjort upprepade orosanmälningar och larmat om sitt vuxna barns mående – utan gensvar från psykiatrin.
– Är man över 18 år är sekretessen benhård. Vi får inte ens bekräfta att ett vuxet barn har kontakt med oss, utan hens samtycke.
Det är inte samma sak som att psykiatrin inte agerar, betonar hon.
Grundproblematiken styr
– Hur vi jobbar med isolering beror på vilken grundproblematik det handlar om, om det handlar om NPF-diagnoser eller kanske om social fobi eller ångestsyndrom.
– Vi måste hela tiden jobba med motivation, erbjuda behandling och göra aktuella riskbedömningar.
Har ni resurser att hantera personer som isolerat sig och som kan vara i riskzonen för att utgöra en risk för andra?
– Vi har resurser för att behandla psykisk sjukdom. Att isolera sig behöver inte vara ett sjukdomstillstånd men kan vara ett symtom vid psykisk sjukdom. Problematiken är ofta bredare än så.
Krävs mycket för ett tvångsomhändertagande
Att oroliga närstående förespråkar ett tvångsomhändertagande av det vuxna barnet händer. Men då ska mycket till, betonar Sanna Furubrink.
– Det är svåra bedömningar. Att låsa in människor är en stor inskränkning. Inom psykiatrin måste två olika läkare fatta beslut för att ett tvångsomhändertagande ska kvarstå efter första dygnet.
Hur fungerar samverkan mellan er, kommunen och polisen?
– Många gånger fungerar det bra, men det finns också exempel där vi kan bli bättre
Uppmanar närstående att höra av sig
Hon uppmanar oroliga närstående att höra av sig till psykiatrin, oavsett om deras anhörige är inskriven där eller inte.
– Lämna gärna information om hens mående och beteende, och var så konkret som möjligt. Får vi kunskap kan vi bedöma hur vi ska gå vidare.
Hur värderar man hot som personer med psykisk ohälsa uttrycker mot sig själva eller andra?
– Bedömningarna görs alltid i samverkan med överläkare. Vi väger in vår kännedom om patienten, tidigare erfarenheter, sjukdomshistoria, diagnos och den aktuella situationen.
Vad kan man göra som anhörig till vuxna barn som inte mår bra och som har isolerat sig? I klippet ovan ger Sanna Furubrink svar på tre frågor.
I klippet nedan berättar hon hur psykiatrin jobbar.
Javascript är avstängt
OROSANMÄLAN OCH TVÅNGSVÅRD
– En orosanmälan ska göras till kommunen vid minsta misstanke om att ett barn far illa. Man kan också göra en orosanmälan om man känner oro för att en vuxen far illa. Man kan vara anonym.
– Man behöver inte veta att något är fel. Om man är osäker på hur man ska göra kan man ringa till kommunen och få råd.
– Kommunens socialtjänst regleras av socialtjänstlagen och tvångsvårdslagstiftningarna LVU, Lagen om vård om unga samt LVM, Lagen om vård om missbrukare i vissa fall.
– Tvångsvård inom regionens hälso- sjukvård styrs av Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT.
– För att någon ska kunna tvångsvårdas enligt LPT ska det finnas en allvarlig psykisk sjukdom som gör att individen har ett ”oundgängligt behov” av sluten psykiatrisk vård och inte vill ha frivillig vård.
– Beslutet ska baseras på ett läkarintyg och inom ett dygn ska beslutet styrkas av ytterligare en läkare för att tvångsvården ska kvarstå.
– En domstol beslutar om tvångsvården ska fortsätta längre än fyra veckor.
Källa: Socialstyrelsen/Region Örebro län
