Det är 1987. Dåvarande socialminister Gertrud Sigurdsen ser bister ut när hon presenterar den påkostade och aggressiva annonskampanj som myndigheterna hoppas ska minska smittspridningen av hiv och den sjukdom som detta virus kan leda till – aids.
Kort därefter kommer Ludde Isaksson hem från Australien och inser att han blivit hivsmittad under resan.
– Det var oerhört omtumlande. Det kändes som en dödsdom, säger han i dag när SVT träffar honom i hans prydliga tvåa i Linköping, inredd i starka färger med ett stort foto av Liza Minelli i bokhyllan.
Tvångsisolerades i aidssamhällen
Ludde Isaksson fick sin diagnos i en tid då skräcken för hiv och aids var stor i Sverige. Läkare föreslog till exempel att hivsmittade skulle tatueras i armhålan – eller till och med tvångsisoleras i särskilda aidssamhällen.
– Egentligen borde homosexuella vara mer intresserade än alla andra att ta radikala grepp för annars utrotar de sig själva med tiden, sa läkaren och forskaren Lita Tibblin om förslaget att tvångsisolera aidssjuka i ett inslag i Rapport från 1986.
Men smittspridningen blev mindre än många först befarade. Sedan början av 80-talet då de första hivfallen konstaterades i Sverige har drygt tiotusen människor fått en diagnos. Av dessa har minst tvåtusen personer dött, framförallt under 80- och början av 90-talet.
Begravningar varje vecka
När det var som värst hade Ludde Isaksson så många vänner som dog att han till slut fick problem att få ledigt från jobbet för att hinna säga adjö.
– Det var begravningar i stort sett varje vecka, säger han.
– Många killar som vetat om sin smitta länge hade skräddarsytt sin begravning långt innan in i minsta detalj, för de ville inte att det skulle bli som mamma och pappa skulle göra om de fick bestämma. Och det blev kanske lite extravagant ibland. Blomsterutsmyckningar som på ett bröllop, eller operasångerskor som uppträdde, säger han och ler.
Det var inte ovanligt att sjuka tog stora banklån eftersom de visste att de snart skulle dö.
– Många kände att de verkligen ville göra en resa, eller ha en fest, eller göra något annat de drömt om. Och tog ett lån. Sedan tog livet slut ganska fort därefter och man lämnade bara skulder efter sig.
Bromsmediciner förändrade tillvaron
Men när de nya medicinerna kom och trenden fortsatte att låna stora pengar eller få ut sin livförsäkring i förväg och man faktiskt fick livet tillbaka så ställde det till det för många som plötsligt insåg att framtiden såg annorlunda ut än vad de tänkt innan, säger Ludde Isaksson.
I mitten av 90-talet kom nämligen nya, effektiva bromsmediciner mot hiv – vilket förändrade tillvaron och inte minst livslängden för många hivsmittade.
Läkemedlen är numera så pass effektiva att hiv blivit en kronisk och inte en dödlig sjukdom i Sverige. Får man rätt behandling är smittrisken numera i stort sett obefintlig, det meddelade Smittskyddsinstitutet i dag.