Antalet fritidsbanker ökar i Sverige och finns nu i en tredjedel av landets kommuner. I de städer som har en fritidsbank finns det oftast bara en. Om den då ligger i ett socioekonomiskt gott ställt område kommer, enligt forskningen, barn och ungdomar från svagare socioekonomiska områden inte använda den i lika stor utsträckning.

Skulle det inte finnas en vinst i att placera fritidsbankerna i de sistnämnda områdena, som i regel även är idrottssvaga?

– Det är en svår fråga. Risken finns att det blir en stigmatisering i att det bara är en verksamhet för de som har det mindre gott ställt. Idag verkar det vara accepterat av den stora massan att låna begagnade grejer och riktar man då verksamheten mot socioekonomiskt svaga områden så ändras kanske den bilden, säger Johan Högman.

Kan det minska segregationen?

Studien visar dock att verksamheten på ett totalt sett har nått ungdomar från olika socioekonomisk karaktär och att lånen främst leder till spontanidrott, och inte organiserad idrott.

I studien har forskarna även undersökt ifall fritidsbanker med sina utlån av idrottsutrustning kan få barn och ungdomar att mötas över de socioekonomiska gränserna och på så sätt minska segregationen i Sverige. Knappast en rimlig tanke, skriver de själva i rapporten. Men det är en viktig del och kanske det första steget i barn och ungdomars resa ut i föreningslivet.

– Att ha grejer för att kunna utöva en aktivitet är del ett. Sen kan man fundera på vem som ska göra del två, aktiviteterna som för ihop barn och unga, säger Johan Högman.

Rapporten ska överlämnas till regeringen den 18 april.