På Gotland har man i perioder tagit kampen för att få lägre priser på färjorna till och från ön. I Fårösund träffar vi den person som kanske kämpat hårdast. Det var vägfärjorna mellan Fårösund och Fårö som på sätt och vis väckte en fråga hos honom som aldrig har släppt taget.

– Hur kommer det sig att det finns avgiftsfria vägfärjor runt om i Sverige? Frågar sig Ted Ljungqvist och fortsätter:

– Då får vi gå tillbaka ända till 40-talet. Då togs ett beslut i riksdagen att stora svenska öar skulle anslutas till vägnätet. Men det konstiga då är att den största svenska ön, Gotland, glömdes bort, säger han.

Första protestkampanjen 1991

Det är många år nu som turistföretagaren Ted Ljungqvist ägnat åt kampen för lägre färjepriser. 1991 var han med och drog igång den första stora kampanjen. En stor namninsamling genomfördes och den 15 november 1991 överlämnade en delegation med Ted Ljungqvist i spetsen nästan 70 000 namn till dåvarande kommunikationsministern Mats Odell (KD). Den gången fick protesterna ett positivt resultat.

– Det konkreta resultatet som det ledde till var att färjepriserna sänktes med upp till 32 procent, säger Ted Ljungqvist.

Staten, som sedan 70-talet subventionerat trafiken, gick in med mer pengar och priserna kunde sänkas. Men helt i mål gick inte delegationen. För det man egentligen ville och vill ha är det som kallas för vägpriser. Det vill säga att kostnaden för att åka med färjan ska vara samma som att köra motsvarande sträcka med bil.

– Det är ju väldigt logiskt: Varför ska det kosta mer när du kör din bil via färjan? Färjan är ju vår bro, säger Ted.

108 000 namnunderskrifter ledde inte till någonting

2012 drog Gotlandsupproret igång med just detta krav. 108 000 namnunderskrifter samlades in och man uppvaktade återigen regeringen.

– Vi hade bönder som anslöt och som hade traktorer på Sergels torg. Vi var då en grupp som uppvaktade infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Swärd (M). Men det ledde faktiskt egentligen inte till någonting när det gällde priserna. Vi var mycket mycket besvikna, säger Ted Ljungqvist och ger sin syn på statens sätt att hantera trafiken:

– Det är ett gigantiskt politiskt misslyckande. Det kan tycks vara hårda ord, men jag tycker det!

”Skrämmer bort massor med människor”

Idag är trafiken snabbare och tätare än någonsin och man har infört ett system där biljettpriserna varierar dels på grund av hur attraktiv en avgång är och på vilken framförhållning du har på din bokning. Det finns också billigare kampanjbiljetter och de som är folkbokförda på Gotland reser dessutom till ett lägre pris än andra. Men det är ändå för dyrt, menar Ted Ljungqvist.

– Jag kollade bara lite snabbt nu innan vi skulle ses och kollade en resa nu i helgen för två vuxna med bil och två barn, från fredag och tillbaka på söndag. Skulle biljetten vara ombokningsbar så hamnade den på över 4 000 kronor. Det skrämmer ju bort massor med människor.

”Staten måste ta sitt ansvar”

Ted Ljungqvist vägrar ge upp idén om vägpriser. Det handlar om rättvisa menar han.

– Själv är jag morfar idag. Det skulle ju vara fruktansvärt att känna att om jag skulle vilja hälsa på mina barnbarn, men att jag inte har råd. Och då handlar det bara om 15 mil (mellan Visby ocn Nynäshamn). Man ska inte behöva tänka i pengar, säger han.

Det är staten som måste ta sitt ansvar och omfördela pengar så att vägpriser kan införas menar Ted Ljungqvist.

– Vi får aldrig ge upp. Vi måste ständigt ligga på. Och jag är övertygad om att det kommer en dag då vi har ”rätt” prissättning.