– Vi tycker det är bra att man orosanmäler. Men man kan också informera skolan, säger Karin Schulz som är generalsekretererare på Mind.

Många släktingar känner sig osäkra på hur de ska göra i en situation där de är oroliga för barn i sin närhet. På föräldralinjen jobbar professionella kuratorer och psykologer som har erfarenhet och som kan ge råd. Dit kan man ringa anonymt och berätta om sin oro.

”Viktigt att vuxna uppmärksammar hur barnen mår”

Karin Schulz, säger att det är viktigt att alla vuxna kring barnet uppmärksammar hur de mår. Ibland har barnet inte så bra kontakt med sina föräldrar och då är det viktigt att andra vuxna i deras närhet visar att de bryr sig. 

Hon har några konkreta råd till nära anhöriga som är oroliga men som inte längre får ha kontakt med barnen.

– Kontakta föräldrarna och berätta vad du ser. Barn visar inte alltid hur de mår hemma.

– Uppmuntra barnet att prata med skolpersonal för att se hur de kan stödja barnet. Det är där de vistas hela dagarna och på många skolor finns en kurator.

– Om du misstänker att ett barn far illa och behöver hjälp bör skolan eller du själv alltid göra en orosanmälan till socialtjänsten i kommunen som får utreda barnets situation.

Karin Schulz anser att det är viktigt att använda de möjligheter som finns i samhället för att skydda barnen.

– Och det är ju socialtjänsten som kan ge stöd och söka upp familjen. Antingen kan du själv göra en orosanmälan, eller så kan du kontakta barnens skola som kan göra en orosanmälan, säger Karin Schulz från föreningen Mind.