I höstas kom en dom i Högsta förvaltningsdomstolen som, enligt Försäkringskassan, kommer att få stor betydelse för bedömningarna när det gäller aktivitetsersättning och sjukersättning.
– Det är positivt för alla att det har blivit mer tydligt, skriver Andreas Pettersson, områdeschef för Försäkringskassans avdelning för funktionsnedsättning till SVT Nyheter Öst.
I den står det att Försäkringskassan inte enbart kan utgå från en persons förmågor och styrkor – utan också måste ta hänsyn till vad en arbetsgivare kan tänkas vilja betala för.
Två handläggare – två olika beslut
– Domar från Högsta förvaltningsdomstolen blir praxis. Det betyder att de påverkar hur myndigheten gör sina bedömningar, skriver Andreas Pettersson, områdeschef för Försäkringskassans avdelning för funktionsnedsättning i en skriftlig kommentar till SVT Nyheter Öst.
Domen som nu ger Martin Andersson från Linköping rätt ligger i linje med den här domen från Högsta förvaltningsdomstolen.
I Martins fall ville handläggaren på Försäkringskassan redan i november 2017 godkänna hans aktivitetsersättning. Men en annan handläggare på samma myndighet, en så kallad ”beslutsfattare”, bestämde att man istället skulle neka honom ersättning.
FK ska lyssna på handledaren
Den första handläggaren ansåg att man skulle lyssna på handledaren i Martins dagliga verksamhet när han sa att Martin behövde omfattande stöd och handledning. Men beslutsfattaren framhöll istället att det inte stod så mycket om det i läkarintygen.
Förvaltningsdomstolen ger den första handläggaren rätt, det vill säga Försäkringskassan ska väga in det som handledaren i den dagliga verksamheten har sagt, trots att det inte står tydligt i läkarintygen.
Hur ser ni på att domstolen nu håller med den första handläggaren?
– Vi har en särskild beslutsordning där flera personer är involverade för att säkra att våra bedömningar blir korrekta. I detta fanns det utrymme för olika sätt att värdera och vikta medicinsk information och uppgifter från den dagliga verksamheten, skriver områdeschefen Andreas Pettersson.
Hur ser ni på att Martin har tvingas leva på försörjningsstöd under två år i väntan på besked i domstol?
– Det är beklagligt att den rättsliga processen tar tid och jag förstår att det har varit tufft för Martin, skriver Andreas Pettersson.
Temasida: Läs över 800 berättelser från chatten och se reportagen från granskningen
Så här står det i den vägledande domen:
Högsta förvaltningsdomstolens dom med målnummer 707-19 kom den 11 oktober 2019. I den står bland annat:
”Om de anpassningar som krävs är så omfattande att ett tillräckligt stor ekonomiskt värde för en arbetsgivare saknas, kan arbetet inte betraktas som ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Prövningen avser alltså om det framstår som realistiskt att en arbetsgivare typiskt sett skulle vara villig att anpassa arbetet i den utsträckning som krävs med hänsyn till den försäkrades behov.
Bedömningen kan således inte enbart utgå från den försäkrades förmågor och styrkor, utan måste också sättas i samband med hur dessa skulle kunna omsättas i ett arbete som har ett ekonomiskt värde för en arbestgivare. En försäkrad kan alltså inte anses ha en arbetsförmåga enbart av det skälet att han eller hon har förmåga att utgöra vissa avgränsade arbetsuppgifter som förekommer i förvärvsarbeten på arbetsmarknaden.
Den försäkrades förmågor och styrkor måste istället vägas mot de arbetshindrande faktorerna. om exempelvis den försäkrade behöver omfattande och kontinuerlig handledning för att kunna utföra sina arbetsuppgifter saknas i regel ett ekonomiskt värde för en arbetsgivare oavsett om arbetet i och förs sig blir väl genomfört. Det kan då inte anses vara fråga om ett förvärvsarbete på arbetsmarknaden. Vid denna prövning av förmågor i förhållande till hinder i arbetsförmågan kan ledning många gånger sökas i Arbetsförmedlingens bedömning av den försäkrades arbetsförmåga.”