Toastolen står kvar i ena hörnet av sovrummet. Rollatorn i det andra. På fönsterbrädan, bredvid flaskan med handsprit, ligger Vilhelms plånbok. Resten av rummet är tomt, sängen bortforslad. Och Vilhelms son Tom Zetterquist plockar bland sakerna som tillhörde hans far.

– Han var ju förtvivlad, min far, att han vart hemskickad. Han låg ju bara i sängen och stirrade i taket. Och det är ju inte så kul att sluta sina dagar så, säger Tom.

Bara de sjukaste får stanna

Det är så ont om platser på äldreboenden att bara de allra sjukaste kan få en plats. I Norrköping är situationen så akut att politikerna beslutat om nya riktlinjer. Biståndshandläggarna tvingas skicka hem svårt sjuka gamla direkt från sjukhuset – om de inte får klartecken från sin chef.

Toms pappa Vilhelm ville inte bo kvar i tvårummaren på sjätte våningen, trots att det var hans hem. Han hade ryggsmärtor, yrsel och var förvirrad och rädd för att vara ensam. Gång på gång skickades han med ambulans till sjukhuset. Och gång på gång skickades han hem – mot sin vilja.

Behövde hjälp dygnet runt

Redan i mars beslutade kommunens biståndshandläggare att Vilhelm inte klarade att bo hemma och att han behövde ”närhet till personal hela dygnet” som det står i beslutet. Han beviljades därför en plats på äldreboende.

Men det är stor brist på äldreboenden i Norrköping, precis som i många andra kommuner. Cirka 100 personer väntar i kön. Under tiden fick Vilhelm hjälp av hemtjänsten i tvårumslägenheten.

– Han klarade sig inte själv, min far. Han behövde ju tillsyn 24 timmar om dygnet, säger Tom Zetterquist.

Klimatet har hårdnat

Det är så här det ser ut i många kommuner i dag. Det har blivit så ont om äldreboenden att bara de allra sjukaste kan få en plats. Att vårda fler i hemmet är också en medveten princip som har tillämpats i många år. Tanken bakom den så kallade ”kvarboendeprincipen” är att ingen ska tvingas flytta till ett äldreboende, men det som skulle vara ett frivilligt val har för en del gamla blivit ett tvång.

– Jag upplever att det har blivit ett mycket hårdare klimat. Vi skickar ju hem patienter som är 95 och 97 år. En del är ju väldigt pigga och man blir jätteglad över att komma tillbaka till hemmet. Men en del känner man skulle må mycket bättre om de kunde få en korttidsplats och ett särskilt boende, säger Sigbritt Vestgöte som är vårdplanerare och undersköterska på geriatriska kliniken på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Nya regler tvingar hem patienter

Den 1 maj i år blev det ännu svårare för gamla att få komma till en korttidsplats. Biståndshandläggarna i Norrköping måste numera skicka hem de gamla direkt från sjukhuset – om de inte får klartecken från sin chef. Alla måste hem och testa.

– Vår grundinställning är att vi ska jobba utifrån målsättningen att gå hem och pröva, säger Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköpings kommun.

De nya riktlinjerna är mycket tydliga.  Där står att ”alla personer som läggs in på sjukhuset ska återgå direkt till hemmet.”  I protokollet från vård- och omsorgsnämndens möte står det att ”det är ytterst få personer där hemmet inte skulle vara skäligt att testa.”

Klartecken från chefen krävs

Det finns en liten möjlighet att bevilja korttidsboende direkt efter sjukhuset, ”om det finns mycket särskilda skäl”. Då måste biståndsbedömaren få klartecken från sin chef. Under maj gjordes 16 sådana undantag. Då handlade det i nästan alla fall om patienter med cancer som inte hade långt kvar att leva.

Istället kan man ansöka om att få komma till ett korttidsboende när man har varit hemma och prövat några veckor. Då görs en ny prövning, men kriterierna är hårda. Det räcker inte med att ha ett stort omsorgsbehov och att man till exempel inte kan ta sig in på toaletten.  ”En person som inte kommer in i badrummet kan till exempel få en toahink i sovrummet och duscha på ett särskilt boende”, står det i riktlinjerna.

Det innebär att många mycket svårt sjuka personer numera skickas hem.

Varför är det så viktigt att man ska hem?

– Ja, det är väl det som vi alla strävar efter, att återvända till vår bostad. Jag tror inte någon önskar ligga inlagd på sjukhus eller korttidsplats, säger Magnus Johansson, vård- och omsorgsdirektör i Norrköpings kommun.

Vilhelm orkade inte

Men 83-åriga Vilhelm var så sjuk att han inte längre ville vara hemma. Han hade svårt att ta sig in på toaletten och kunde inte komma i badkaret för att duscha. På slutet hade han så stora smärtor att han hade svårt att ens resa sig upp.

Den senaste vårdplaneringen gjordes på sjukhuset den 11 maj. Sonen Tom Zetterquist berättar att Vilhelm skjutsades in i mötesrummet i en rullstol.

– Han var i så dåligt skick. Han kunde knappt sitta, kunde knappt prata. Han var svimfärdig, var han. Man fick ta honom till rummet igen när det hade gått bara 20 minuter av mötet, säger han.

Fick nej

Enligt honom ville biståndshandläggaren ordna fram en tillfällig plats på ett äldreboende, i väntan på en permanent plats. Men hon förklarade att hon var tvungen att få klartecken från sin chef.

– Hon pratade med en av sina chefer i telefon och förklarade hur det var. Men det blev avslag, säger Tom Zetterquist.

Orsak: platsbrist

Norrköpings kommun hymlar inte med att det är platsbristen på äldreboenden som är orsaken till att fler nu ska skickas hem. I de nya riktlinjerna beskriver man situationen. Gamla patienter tvingas ligga kvar på sjukhuset i väntan på en plats på ett äldreboende. Det har i sin tur drabbat andra patienter som får vårdas i korridoren eller får en operation inställd i sista stund. Dessutom tvingas kommunen betala höga summor i straffavgifter.

Kommunens nya strategi har redan gett effekt. Nu när patienterna skickas direkt hem finns det lediga platser på korttidsboenden. Och det ligger inte längre några gamla patienter kvar och väntar på sjukhuset. Vård- och omsorgschefen Magnus Johansson konstaterar att statistiken ser bra ut just nu.

Vårdpersonalen orolig

Men bland vårdpersonalen på sjukhuset växer oron för hur det ska gå för alla dem som nu skickas hem.

– Vi märker ju att patienterna kommer tillbaka till sjukhuset. Är man i ett sånt skick att man skickar in dem till lasaretten så har man ju ett väldigt stort vårdbehov. Man kanske måste vända dem, för att man inte kan vända sig själv. Man måste ha hjälp med att dricka. Man orkar inte larma. Eller också så börjar man bli dement och går upp. Och ramlar, säger Sigbritt Vestgöte som är vårdplanerare och undersköterska på geriatriska kliniken på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Vilhelm skickades hem igen

Den 12 maj i år skickades Vilhelm hem. Det blev sista gången. Hemma fick han hemtjänst och hjälp av det så kallade hemgångsteamet som har sjuksköterskor, arbetsterapeuter och sjukgymnaster. Personal tittade till honom dygnet runt. Men det hjälpte inte.

Efter bara tio dagar skickades han tillbaka till sjukhuset med ambulans. Då var han mager, uttorkad och hade ”ett mycket dåligt allmäntillstånd” enligt journalanteckningarna. Han dog efter en vecka på sjukhuset.

– Det hade nog kunnat sluta på ett annorlunda sätt. Om han hade levt i dag är väl svårt att säga. Men han hade ju fått sluta sina dagar på ett mycket bättre sätt, säger Tom Zetterquist.