Rovdjurs förmåga att anpassa sig till nya byten kan få svåra konsekvenser för hela ekosystemet.
– I värsta fall kan det leda till en ”utdöendekaskad”, där art efter art slås ut i en sorts dominoeffekt, säger David Gilljam, doktorand i teoretisk biologi som tillsammans med professor Bo Ebenman och fil.dr. Alva Curtsdotter publicerar en ny studie i tidskriften Nature Communications.
Genom att arbeta med både verkliga och datorgenererade näringsvävar visar forskarna hur rovdjur med förmåga att överleva genom effektivt utnyttjade av nya bytesdjur, långsiktig kan få negativa konsekvenser för hela ekosystemet.
Valfångsten förstörde basen för havsdjuren
Ett dramatiskt exempel på det är stillahavskustens späckhuggare, vars huvudsakliga byte var nyfödda valkalvar. När valbestånden nästan utrotades av intensiv valfångst började späckhuggarna i stället jaga säl. När sälbeståndet i sin tur snabbt decimerades, gick späckhuggarna över till att äta havsutter.
Det lättade på trycket för utterns favoritföda sjöborrarna, vilka då betade ner de tångbälten som varit barnkammare för många fiskarter och marina smådjur.
– Tänk ett rep som består av ett antal tvinnade fibrer. Om repet utsätts för en kraft kommer den att fördelas över alla fibrer. Om en av dem går av fördelas kraften över de kvarvarande fibrerna, varpå trycket ökar på varje enskild fiber. Om flera fibrer går av brister till sist hela repet, säger Bo Ebenman.
På tvärs mot rådande uppfattning
Linköpingsbiologernas teoretiska simuleringar går på tvärs mot den tidigare uppfattningen om vad som sker när en rovdjur förlorar sitt favoritbyte. Man har ansett att en utdöendekaskad förhindras om rovdjuret är anpassningsbart och kan skifta till ett annat byte.
– Våra nya resultat tyder på att det kan bli tvärtom, konsekvenserna kan bli ännu värre, säger Bo Ebenman.
– Det kan kortsiktigt gynna den anpassningsbaras överlevnad men på lång sikt få negativa konsekvenser för hela näringsvävens beständighet, säger Bo Ebenman.
Andra exempel ur verkligheten
De arktiska isbjörnarna får i takt med en smältande havsis allt svårare att jaga säl, som är deras naturliga byte. I stället har de börjat söka sig upp på land för att livnära sig på markhäckande fåglars ägg och ungar – fåglar som redan är utsatta för andra djur, som till exempel fjällräv. Risken är då att predationstrycket på dem blir för stort.
Västafrikanska fiskare överger sina fiskevatten när storskaligt industriellt fiske gjort tillgången på fisket för dålig. I stället börjar de jaga i naturreservat på land, med följden att bytesdjuren där åderlåts och sinar.