Hur mycket plast som finns i våra hav vet vi inte riktigt. En amerikansk beräkning säger att så mycket som åtta miljoner ton plast slängs i havet varje år. Den bryts ner av solljuset och av vågornas mekaniska påverkan.
Till slut kan det alltså bli små nanopartiklar, som hamnar i fiskar. Forskare i Lund har försökt återskapa processen i laboratoriemiljö för att se hur fiskarna påverkas.
– Vi har gett nanopartiklar av plast till alger, som äts av plankton, som i sin tur äts av fiskar. De plastbitar som kommer till fiskarna har gått igenom en helt naturlig födokedja, fast på ett laboratorium, säger Tommy Cedervall, docent i biokemi vid Lunds Universitet.
Fick helt annat beteende
Det forskarna sett är alarmerande. På en film från deras studie syns att fiskar som fått plastpartiklar i sig har ett helt annat beteende än fiskar som inte fått det.
– De står stilla, de tar längre tid på sig att äta plankton, och de försöker inte utforska akvariet på samma sätt som referensfiskarna, säger Tommy Cedervall.
Men det var inte bara beteendet som studerades, utan också förändringar i fiskarnas organ.
– Hjärnorna på fiskarna som åt plast förändrades. De var svampiga och innehöll mera vatten.
Vill se fortsatt forskning
Forskarna betonar att att man inte vet hur skadade fiskarna är i deras naturliga miljö, om det verkligen är så illa som det ser ut i laboratoriemiljö. Men resultaten här manar till fortsatt forskning menar de.
– Jag skulle väldigt gärna vilja veta om den plast som släpps ut i naturen bryts ned i så små bitar som nanopartiklar, om de hamnar i fiskarna, och senare också i oss, avslutar Tommy Cedervall.