Under hösten har de bjudit in fem olika konstnärer som fritt tolkat temat middag. Vi träffade Elin Lundgren och Petter Pettersson för att prata om performance i Malmö.

– När vi började för tio år sedan fick man kanske förklara att det inte är något som är mitt emellan teater och konst, utan att det är en konstform säger Petter.    

– Eller förklara att det inte bara är att du måste medverka själv. Eller att alla är fulla med färg eller är nakna. Den här första föreställningen av vad performance är, fyller Elin i.

”Annat för tio år sen”

Lilith Performance Studio är på många sätt unika i regionen, men det finns andra som också sätter upp performance. Annat var det för tio år sedan enligt Elin Lundgren.

– När vi början fanns det ju nästan ingenting. Nu har det ju hänt grejer dom senaste fem åren. Konsthallen har det, Moderna har har det, andra gallerier som aldrig tidigare hållit på har tagit in det, även i sin repertoar så att säga.

TV: Se hela inslaget

Performance är ju inget nytt fenomen, trots att det har varit något av en smal konstform under en ganska lång tid. För tio år sedan kom det kanske 100 personer per föreställning, numera är det runt 1.000 personer. Lilith har varit konsekventa och fortsatt jobba för att ge konstformen den plats Elin tycker den förtjänar.

– Performance har ju funnits sen 60-, 70-talet, men då har det ju funnits väldigt lite pengar i det. Det var ju det som var hela grundbulten i Lilith, vad händer med konstformen om man ger den samma förutsättningar som teater och dans. Vad händer med en bildkonstnär när den får göra ett drömprojekt. Det tror jag givit lite ringar på vattnet. Man får lite mer förutsättningar, och det lockar en lite annan typ av publik som blir intresserad, och det är väl därför det har börjat poppa upp runtomkring. Det är ju helt fantastiskt!

Fem olika konstnärer

Elin och Petter pratar gärna om de konstnärer och uppsättningar de gjort genom åren, de säger själva att det är lätt att gå helt upp i det en gör för stunden och minnas det senaste som sattes upp som något alldeles extra. I våras var det Passing Through Metal av Oreet Ashery, och under hösten är det fem olika konstnärer vid fyra olika tillfällen. Men det finns redan ett tydligt fokus på framtiden enligt Petter. 

– Vi vill fortsätta, kanske nischa oss ännu mer. Göra dom här produktionerna som nästan ingen annan kan göra. Som inte kan ha stängt i fyra månader och öppet två helger. Vi kan ligga i produktion med ett enda verk.  Det är väl däråt vi går mer och mer för att kunna erbjuda det till vår publik och ge våra konstnärer dom möjligheterna.

– Vi vill behålla närheten till konstnärerna och den konstnärliga processen, säger Elin. Men däremot skulle vi vilja öka ännu mer i skala, kanske hitta ett tiodubbelt så stort rum att arbeta i. Drömmen är väl kanske att göra en gigantisk performancebiennal i Malmö som täcker in hela Skandinavien.