En attosekund är 0,000 000 000 000 000 001 sekunder. Alltså en miljarddels miljarddels sekund. Det innebär att det går lika många attosekunder på en sekund som det går sekunder på hela universums ålder.

Anne L'Huilliers forskning på 1980-talet la grunden för attosekundsfysiken och den har senare utvecklats av Pierre Agostini och Ferenc Krausz som i början av 2000-talet skapade ljuspulser som är några hundratals attosekunder korta.

Ljuspulser som är så korta används för att kunna fånga de allra minsta av rörelser som också går ofattbart snabbt, elektronrörelser i atomer och molekyler.

Det är för detta arbete de tilldelats årets Nobelpris i fysik.

Ökad förståelse för hur saker funkar i sina minsta beståndsdelar kan vara användbart inom en rad olika områden, som snabbare teknik som kan användas i framtidens mobiltelefoner, ny medicinsk diagnostik och mer energieffektiva solpaneler.

I klippet berättar lundaforskarna Cord Arnold och Anne-Lise Viotti om vad en attosekund är, hur det funkar och om möjliga användningsområden för tekniken.