I över ett års tid har Ilona Gustafsson sovit på en säng i sin mammas vardagsrum. Är hon inte på plats och kan översätta till polska samarbetar inte Krystyna med hemtjänsten överhuvudtaget.

Den begynnande demensen gör att mamman blir rädd och misstänksam, säger Ilona.

– Personalen har försökt med appar, Google translate, men det funkar inte. Och kroppspråk köper hon inte alls.

Får ta hjälp av väninnor

En gång i veckan kommer Ilonas polsktalande väninna och sover över hos mamman, för att avlasta Ilona.

Skillnaden på mamman, när hon får tala polska, är som natt och dag, säger hon.

– Hon lyser upp som en sol, och pratar och konverserar och det är inga problem alls. För hon känner sig trygg.

Polskspråkig personal finns

Genom egna kontakter har Ilona tagit reda på att en polskspråkig undersköterska finns anställd på deltid i en annan hemtjänstgrupp, som utgår från samma lokal som Krystynas nuvarande hemtjänstgrupp.

Efter att ha legat på kommunen fick hon beskedet att det gick att matcha den polsktalande undersköterskan med Krystyna – med kravet att Krystyna då också gick med på att byta ut hela sin nuvarande hemtjänstgrupp.

Det skulle riskera att riva upp den lilla tryggheten som byggts upp, menar Ilona.

– Då är det 35 nya ansikten vi måste vänja oss vid, mamma skulle inte klara det. Och för vad? Vi vet inte vad vi får.

Hör Madeleine Andersson, verksamhetschef för hemtjänsten om möjligheterna att matcha språkkunnig hemtjänstpersonal med omsorgstagare som inte förstår svenska – i klippet nedan: