Det förorenade glasbruksområdet i Lindshammar, som ligger på gränsen mellan kommunerna Uppvidinge och Vetlanda, har varit ett väldigt komplext ärende som dragit ut på tiden.
Första provtagningarna gjordes redan 2006 och då kunde de bland annat se att bara i glasbruksfastigheten fanns omkring 90 ton bly.
– Vi vet att det är ett väldigt förorenat område, säger Karin Simonsson.
Undersökningen, den så kallade huvudstudien, ska ge svar på exakt hur förorenad platsen är. De kommer också bedöma hur stora riskerna är för hälsa och miljö och ta fram en åtgärdsplan.
Allt det här krävs för att de sedan ska kunna söka pengar för själva saneringen.
En utdragen process
En av sakerna som varit svår att reda ut är ansvarsfrågan. Glasbruksfastigheten har haft flera olika ägare och det har varit oklart om någon av dem skulle kunna krävas på kostnaden för undersökning och sanering.
Till slut har nu Naturvårdsverket godkänt länsstyrelsens ansvarsutredning som visar att ingen kan krävas på pengar.
– Finns det ett ansvar beviljar Naturvårdsverket inget bidrag. Det känns väldigt skönt att vi nu fått pengar för det har vi kämpat för, säger Karin Simonsson.
Den omfattande huvudstudien kommer pågå under 2025 och 2026.
Lindshammars glasbruk
Ett av de mest kända konstverket från Lindshammars glasbruk är den stora glasobelisken på Sergels torg i Stockholm. Den 130 ton tunga glaspelare är tillverkad av stål, vilken är beklädd och klädd med glas från Lindshammars glasbruk. Den ritades av Edvin Öhrström och invigdes 1974.
Glastillverkningen i Lindshammar startade 1905 och fram till 1991 tillverkade glasbruket blykristall. Bruket har använt både bly, arsenik och kadmium i tillverkningen.
En del av glasbruksområdet ligger i Uppvidinge kommun, en annan del, deponin och en fotbollsplan som är byggd på fyllnadsmassor som innehåller restprodukter från glasbruket, ligger i Vetlanda kommun.
