Det var vid den tidpunkten – våren 2009 – som det började brännas ordentligt under fötterna på ”Mr Luo”. Inte bara i Sverige, utan också i Kina. Han lär ha haft 25 domar och krav på att betala över 340 miljoner kronor i skulder i Kina. Och här i Sverige var det många som ville ha tag i honom.
– Ja, särskilt som han hade lämnat en kapitaltäckningsgaranti och lovat att personligen står för eventuella förluster i samband med Fanerdun, säger advokat per Håkansson, som blev konkursförvaltare i den stora konkursen som följde.
– Det går rykten om att han har någon slags golfanläggning norr om Peking, säger kommunalrådet Johan Persson (S).
Fru och son i Västervik
Mr Luo hade tagit med sig frun Kuiling Zheng och en tonårig son till Sverige. Hon hade svenskt personnummer och verkade etablerad i Småland. Maken Jinxing Luo fick däremot aldrig några fyra sista siffror. Frun och sonen bodde på Markörgatan i Västervik, och sonen gick till och med några år på gymnasiet i stan.
I februari 2010 lämnade Kuiling Zheng Sverige och flyttade tillbaka till Kina igen. Sonen stannade kvar ett par månader till – kanske för att gå klart vårterminen – men efter juni 2010 har han inte hörts av på gymnasiet i Västervik.
Myndigheten som försvann
Det var myndigheten Invest in Sweden Agency (ISA) som var pådrivande när det gäller etableringen av kinesiska företag. Däribland Fanerdun. ISA hade till och med en anställd placerad på Regionförbundet i Kalmar. Och ISA var väldigt närvarande under hela processen – i alla fall i början. När näringsminister Maud Olofsson tog första spadtaget till den blivande bygget i februari 2007 hade hon ISA:s chef Kai Hammerich vid sin sida.
Och i Kina hade ISA ett lokalkontor, med Eddie Chen som anställd. Han lär ha haft en lön som vida översteg statsministerns, enligt författaren och antikorruptionsexperten Louise Brown, som beskrivit Fanerdunetableringen i sin bok ”Den skenheliga svensken”.
Idag finns inte ISA längre. Myndigheten lades ner 2012 efter några misslyckade företagssatsningar. En av dem var Fanerdun i Kalmar.
Och alla containrarna...
Mycket av utrustningen som skulle gå till anläggningen i Kalmar fastnade i Göteborgs hamn. Det lär ha handlat om ett 60-tal stora containrar från Kina som aldrig kom till användning – i alla fall inte på det sätt som det var tänkt.
Konkursförvaltare Per Håkansson:
– De bara försvann. Vi kunde konstatera att de hade funnits där i hamnen, men sen var de bara borta. Och vi kunde aldrig spåra dem.