Carolin bor i en kommun i Kronobergs län och hennes dotter är hemmasittare. Dottern är 13 år och har varit hemmasittare sen i höstas. Men problemen med frånvaro började för flera år sedan.  När besöket på vårdcentralen inte visade några tecken på sjukdom fick hon gå tillbaka till skolan. Men enligt Carolin gjorde en stökig skolmiljö och för stora klassrum att det blev för mycket och dottern ”kraschade”.

Längs med vägen tillbaka till skolan har dottern fått en autismdiagnos. Hon har numera specialanpassad skolgång på ett par timmar om dagen, men det är inte varje dag hon går till skolan eftersom kroppen sätter stopp och orken tar slut.

– De är så vana vid att misslyckas, så det sista de behöver höra är ”du fixar det här”, då blir det att de kraschar istället när de inser att de inte klarar av det, säger Carolin.

Kunskap är nyckeln

Carolin efterlyster mindre klassrum och mer resurser i skolan för att barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar ska få en bra skolgång. Men kunskap om de här barnen är viktigast, tycker hon.

– Det finns inte så många pedagoger som är utbildade inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i dag. De här barnen är vana att misslyckas och de behöver inte höra ”kämpa lite till, det här fixar du” utan man måste ha kraft och kunskap för att nå dem, säger Carolin.