Den så kallade Kvillekens hälsa har kraftigt försämrats på senare år. Förra året var en ensam grön kvist det starkaste livstecknet.
– Om den slår ut ännu en gång kommer det sannolikt ske under andra halvan av maj, säger reservatsförvaltare Jerry Svensson, länsstyrelsen Kalmar, till Vimmerby Tidning.
Men han ser ändå processen som obönhörlig.
– Visst känns det lite sorgligt, men vi har inga fler ess i rockärmen. Nu får eken leva resten av sitt liv i stilla ro så länge den själv orkar.
Firat 1 000 år
På 1930-talet fastställdes att Kvilleken, även omtalad som Rumskullaeken, var cirka 950 år gammal. Därmed bör den alltså ha haft sitt 1 000-årsfirande för ett bra tag sedan.
Men de senaste åren har varit tuffa. Redan på 60-talet sattes ett sammanhållande järnband runt stammen. Sannolikt påverkades näringstillförseln genom barken negativt av denna åtgärd. Sedan klippte någon, i all välmening, av järnbandet 2005.
– När man sedan satte tillbaka ett stödjande förband så gjordes det sannolikt för hårt, säger Jerry Svensson till SVT Nyheter Småland. Trädet blev stressat och började strypa sig själv.
Några år senare kom ekvecklare – en fjärilslarv som äter löv, vilket drabbade ekens näringsupptag. Även svampsjukdomen mjöldagg har slagit till mot eken.
Många experter inblandade
Många experter har deltagit i ansträngningarna för att rädda trädet, bland andra experter från Tyskland och England.
– Storbritannien, där det finns mycket gamla träd, ligger långt fram. Men det är otroligt svåra grejer även för erfarna arborister, säger Jerry Svensson.
Eken är en stor turistattraktion där den tronar på sin äng utanför Vimmerby, och turistinformationen kallar den Sveriges äldsta träd.
– Eken kommer att dö men jag kan inte säga om det sker i år eller senare, konstaterar Jerry Svensson.
Eken beskriven redan 1772
Kvilleken/Rumskullaeken beskrevs 1772 av häradsfogden Magnus Gabriel Crælius i boken ”Försök till ett landskaps beskrivning”. Redan för ungefär 250 år sedan kunde man stå inuti trädet och använda det som redskapsskjul. Crælius skrev:
”Wid den ryktbara digerdöden, och inom 150 år efter densamma, synes de största här i orten wäxande ekar först runnit up utur jorden, och finnes wäl ännu några som äro äldre, ibland hwilka en som ännu är färsk och står på Lieutnants bostället Norra Qvills ägor, är märkvärdig, emedan densamma är 22 alnar omkring bålen; hon är nu ihålig; och jag har själf åttonde, stått inuti henne; bönderna på bostället bruka henne anars, som redskaps skjul, att där uti, för wäta förwara årder, harfwar och häckar.”
Källa: Länsstyrelsen Kalmar