På Almviks gård utanför Järna bor 70 personer tillsammans i en ekoby, med ett tempel, jordbruk och heliga kor.

– Det är jättemycket indier här, säger 19-åriga munken Shyamasundara Watting när SVT besöker gården.

Han har sett en tydlig förändring under sin uppväxt inom krishnarörelsen, och det är precis vad forskarna har väntat sig ska ske.

– Om rörelsen ska ha en chans att överleva även i Sverige så måste den komma att utvecklas åt det här hållet. Det har varit massor av avhopp bland barn som växt upp inom Hare Krishna och ungdomar i västerlandet idag är inte jätteintresserade av att gå med, säger Peter Åkerbäck, doktor i religionshistoria.

Ansetts udda i väst – men inte i Indien

Liknande utveckling har redan skett i flera andra länder.

– I England är det fullt av indier inom Hare Krishna. Barnen står i kö till krishnaskolorna, säger Peter Åkerbäck.

I Sverige fick krishnarörelsen först fäste genom unga hippies.

– Det uppfattades som udda, konstigt eller som en sekt när den kom till västerlandet. Men egentligen är Hare Krishna inte något nytt, utan hör till en gammal hinduisk tradition och den är väl förankrad i Indien. Jag tror att många hinduer inte uppfattar dem som konstiga på något sett, säger Åkerbäck.

Durga Prasad Tirumala från Indien brukar komma på söndagsfesterna på Almviks gård.

– Att sjunga Hare Krishna hjälper det andliga utvecklandet, säger han.

Varit kritiserad

Hare Krishna-rörelsen historia har kantats av många svåra problem. Det har framförallt handlat om kritik mot barnens situation.

Avhoppare har berättat att de känt sig isolerade från resten av samhället, att barn har separerats från sina föräldrar och en del, som vuxit upp inom rörelsen under främst 80-talet, har vittnat om övergrepp på de egna skolorna. Sedan dess har mycket hänt, menar Peter Åkerbäck.

– De har genomgått ett stålbad. Det blir lätt fel när man tillsätter ett gäng unga hippies att styra en rörelse. Sedan dess har man styrt upp väldigt mycket, även om det finns problem på vissa håll fortfarande, säger han.