Kateryna Golod beskriver att kriget kom som en chock, då ingen i hennes närhet trodde att det skulle ske. Men en dag hörde hon hur bomber föll utanför den egna lägenheten.
”Ta ditt pass och fly”
Hon tog med sig dottern till byn Tjernihiv där hennes mamma, pappa och syster befann sig, men vände snabbt tillbaka till Kiev för att hämta pengar och mat. Men när Kateryna skulle återvända var det redan försent, kriget hade utvecklats snabbt, att lämna lägenheten förenades nu med livsfara.
– Mina vänner och familj ringde mig och skrek att jag skulle ta mitt pass och fly, men jag ville inte lämna utan min dotter, jag var paralyserad, säger hon.
Förlorade sin syster
I ett flyktingläger i Sverige fick Kateryna nyheten att hennes syster hade gått bort. Systern var sjuk och behövde en maskin för att kunna andas, men den fungerade inte på grund av att strömmen var utslagen.
– Min mamma tvingades besluta om hon skulle begrava sin egen dotter i ett bombhål i marken, eller om hon skulle gräva ett eget, det är hemskt, säger Kateryna Golod.
Nytt liv i Södertälje
I dag är Kateryna återförenad med sin dotter. Men spår av krigets trauma lever kvar, hon har tappat hår, och kämpar med att lära sig svenska. Men det finns ljusglimtar. Under det senaste året har hon startat upp Ukrainska kulturcentrum Sverige, och börjar hitta tillbaka till sig själv.