Det hade gått drygt tre år efter branden som totalförstörde kungsladugården och Grafikens hus i Mariefred. Många hade nog förlorat hoppet om att fallet någonsin skulle klaras upp.
– Men polisen i Strängnäs hade inte släppt det här. De fortsatte dra i olika trådar, säger Henrik Olin, åklagaren som ledde förundersökningen.
Telefonavlyssning ledde polisen rätt
Runt nyåret 2017 började det hända saker som äntligen förde utredningen ur dödläget. Polisen fick upp ögonen för tre personer: Två män som då blivit 24 och 25 år gamla, och en 30-årig kvinna. Genom telefonavlyssning stärktes teorin om att de hade med branden att göra.
– Vi hörde att de pratade om en tidningsartikel, att de skulle träffas för att prata om den, säger Henrik Olin.
Utredningen tog en ny vändning
Det var tillräckligt för att de båda männen skulle kunna häktas. Under förhören tog historien dock en ny vändning. 24-åringen erkände att han var skyldig – men inte till mordbrand utan till att ha orsakat branden av misstag när han kastade en cigarettfimp på marken. När det inte längre bedömdes handla om mordbrand hade brottet preskriberats och utredningen lades ner (se faktaruta nedan).
Men historien om fimpen köper alltså inte alla. Varken räddningschefen i Strängnäs kommun eller dåvarande grova brotts-chefen vid polisen tror att det var så det gick till.
I videoklippet ovanför: Hör berättelsen om fimpen som förklaring till branden – och rösterna som ifrågasätter den versionen av historien.
Åklagaren Henrik Olin anser dock att berättelsen om fimpen var sannolik.
SVT Nyheter Sörmland har även sökt mannen som erkänt att han orsakade branden, men han har inte återkommit.
Brottsrubriceringar och preskriptionstid – så gick det till
Hade åklagaren hittat bevis för att branden var anlagd hade det kunnat röra sig om grov mordbrand, ett brott som inte preskriberas förrän efter 25 år.
Men i brist på sådan bevisning, och att den då 24-årige mannen erkände att han orsakat branden med en fimp kunde det handla om två andra möjliga brott: allmänfarlig vårdslöshet av normalgrad eller underlåtelse att avvärja allmänfara.
Men det hade hunnit gå tre år efter branden – och preskriptionstiden för dessa brott hade passerat. Mannen kunde därför inte längre åtalas.
Trots att ingen dömdes känner Henrik Olin att historien fick ett ordentligt avslut.
– Som åklagare jobbar man oftast för en lagföring, att någon ska dömas. Det här blev nästan lika bra. Vi kunde ändå visa vilka som var inblandade och vad som sannolikt hade hänt. Att vi fick en slags förklaring har ett visst värde, säger han.