Hon är utbildad lärare och barnmorska och har varit verksam i Etiopien, Kenya, Pakistan, Afghanistan och Saudiarabien, bland annat. Hon har även jobbat på kvinnokliniker inom Sörmlands landsting. Nu är Gunilla Ek 70 år, men trots att hon gått i pension jobbar hon lika hårt som innan i en speciell fråga.
– De är inte kvinnor där förrän de har blivit av med klitoris och lite av blygdläpparna. De kan gå blödande därifrån och kanske dö på vägen hem, det här är fruktansvärt! De ska inte gifta sig så tidigt, de ska få en utbildning. Det finns inte så många utbildade flickor i de här områdena, tack vare att den här gamla traditionen håller i sig, säger Gunilla Ek.
Genom hennes egna föreläsningar och insamlingar av sörmländska second hand- affärer har Gunilla haft råd att åka till afrikanska stammar flera gånger. Under resorna har hon bland annat talat inför tusentals ungdomar, för att försöka få ett stopp på behandlingen av flickorna.
”Vi ska skydda dem!”
När vi träffade Gunilla i förra veckan packade hon inför sin fjärde resa till Kenya, den här gången till en stam där 90 procent av flickorna, trots att det är olagligt i landet. Förutom att träffa och undervisa befolkningen hoppas hon även få träffa presidentens fru, som även hon kämpar mot könsstympning.
Vid tidigare resor har man också byggt upp center dit flickor får komma under tiden som traditionen säger att könsstympning ska utföras.
– Nu när vi kommer dit ska vi bygga upp ett center på liknande sätt. Dit får flickorna komma under tiden man omskär. Vi ska skydda dem!
Vad säger flickorna?
– Flickorna är glada, de vill inte. De vill vara som gud har skapat dem.
Hon har gjort skillnad
Även om hon beskriver sitt arbete som en droppe i havet har Gunillas och hennes kollegors arbete har gett resultat. Under sitt första besök i Etiopien var hon den första som berättade om komplikationerna som könsstympning innebär. Vissa av kvinnorna fick då så starka aha–upplevelser att man bestämde sig att sluta med traditionen och därtill döpa sina döttrar till Gunilla. Sju år senare åkte Gunilla tillbaka till stammen i Etiopien.
– Jag ville se med egna ögon om de rört någon av Gunillorna. En dag fick jag se en av dem komma gående med sin mamma, de vadade över en flod. Då var det en ut av ABF-tjejerna som sprang fram, lyfte på flickans kjol och kikade mycket noggrant. Sedan skrek hon: ”Det är grönt Gunilla, hon är inte omskuren.” Vilken seger!