Under 1900-talets andra hälft händer något inom psykiatrin i Sverige. Patienterna kunde få bättre hjälp genom nya mediciner. Samtidigt uppstod en debatt om mentalsjukhusens vara eller icke vara.

– Den typen av långtidsvård ansågs ganska inhuman. Samtidigt såg man att det inte var någon effektiv vårdform, berättar Urban Markström, professor i socialt arbete vid Umeå universitet.

Han har skrivit en avhandling om den stora psykiatrireformen som gjordes 1995. Då hade de flesta mentalsjukhusen stängt ner, och det fanns ett behov av att fastställa vems ansvar det skulle bli att ta hand om psykiatripatienter.

Många dog

Både nedstängningarna och den efterföljande psykiatrireformen har fått kritik och ansetts misslyckade. En studie visade att många av patienterna som tvingats flytta från Sundby sjukhus dött inom några år efter nedstängningen. Flera begick självmord.

Enligt Urban Markström finns det förklaringar till de höga dödstalen.

I klippet ovan berättar han hur det gick för patienterna och om problem och förbättringar som reformen medfört.