När Ahmeds pappa dödades flydde han med familjen till Iran. Därefter tvingades han fly ensam mot Sverige.

– Jag hade ett bra liv i Afghanistan, innan de dödade min pappa. Men efter det började mitt liv bli kaos, berättar han.

12 år när pappan dödas

När talibaner dödade Ahmads pappa var han tolv år och en släkting lovade då att ta hand om honom, hans lillebror och mamma. Men enligt Ahmad var släktingen inte snäll mot familjen och efter ett bråk flydde de till Iran. Men släktingen följde efter.

– Vi fick reda på att han letade efter oss och då sa min mamma att ”du måste lämna oss, han kommer att slå dig och kanske döda dig”, berättar Ahmad.

LÄS MER: Sänkta ersättningar för ensamkommande

Och där började hans långa och ensamma flykt på riktigt, som till slut, slutade i Sverige.

Katastroftider

– Det går inte att förklara hur det känns från början, du har inte din familj, inga vänner, du kan inte språket. Allt är helt annorlunda och du vet inte om du får stanna eller inte, det var katastroftider, berättar Ahmad.

Ahmad fyller 16 år i februari och har nu varit i Sverige i snart två år. Till skillnad från de flesta på på Gnesta kommuns HVB-hem ”Gnesta ungdomshem” har han fått permanent uppehållstånd.

LÄS MER: Gnesta drar inte ner – trots sänkta ersättningen

På dagarna går han i skolan, på fritiden tränar han på gym och hänger med kompisar. Han har åter fått kontakt med familjen och livet är, enligt Ahmad bra igen.

Framtidsdrömmar

Han vågar till och med drömma om framtiden. Mest drömmer han om att mamma och lillebror ska komma till Sverige, men han har även andra planer.

– Först när jag kom till Sverige drömde jag om att bli polis och hjälpa människor, men sedan insåg jag att de inte tjänar speciellt bra. Nu tänker jag bli ekonom och starta eget företag, avslutar Ahmad.