Förväntningarna ligger i luften när organisationen ”Fuck våldet” arrangerar gatufest mot våldet i Akalla. Alejandro Sinisalo har tagit på sig sina finaste kritvita sneakers, trots att det regnar.
Tillsammans med sin mamma Carolina, vänner och syskon är han på väg till parken. Alejandro Sinisalo hälsar på både unga och vuxna, alla är på väg till samma plats.
Vid parken har ungdomsgården tillsammas med några gymnasielever anordnat en fest för ortens unga med fokus på gemenskap, och mot det ökade skjutvåldet. Fritidsledarna grillar hamburgare, det spelas reggaetonmusik från högtalarna och vid scenen dansar ett gäng tjejer.
– Vi vill visa att orten är enad oavsett vad som händer på våra gator. Folk här vill inte ha det här våldet och vi vill sätta någon form av stopp på det, säger fritidsledaren Pouya Pourakbar.
Berättar för första gången på hemmaplan
Det är kallt men trots det har ett hundratal Akallabor kommit till parken. För första gången ska Carolina och Alejandro tala i sin hemort, där Robin blev ihjälskjuten för nästan ett och ett halvt år sedan.
– Den 19 januari blev både jag och min lillebror skjutna utanför vår port i Akalla, och Robin klarade sig inte. Robin ställde sig framför den maskerade personen som hade ett vapen i handen. Allt hände på några sekunder. Men det kändes som en evighet, berättar Alejandro.
”Vi gör det här för er skull”
Han sitter i sin rullstol på den temporära scenen, gjord av några playwoodskivor. Bredvid honom står mamma Carolina och kusinen Haddy. Runt dem barn och ungdomar.
Alla är knäpptysta och lyssnar på Alejandros berättelse. Några filmar, andra stirrar ned i marken och några torkar bort tårar från ögonen. Efter att han berättat om mordet på sin lillebror orkar han inte prata mer och mamma Carolina tar över mikrofonen.
– Tack för att ni lyssnar i det här vädret. Det är jättejobbigt för oss att prata om det här men vi gör det för er skull. Ni vill inte se era familjer lida på det sätt som vi har gjort. Vi har valt att prata om det här för att rädda er. Jag förlorade en son och jag hade tur att jag inte förlorade två, säger Carolina med tårar i ögonen.
Där och då bestämde hon sig
Robin som precis hade fyllt 15 blev skjuten i huvudet och dog direkt. Alejandro blev skjuten flera gånger och förlorade medvetandet. Han låg i koma på sjukhuset i en månad innan han vaknade upp, förlamad i nedre delen av kroppen.
Där och då bestämde sig mamma Carolina att försöka motverka den eskalerande våldsutvecklingen i utsatta områden.
– Jag måste få andra vuxna att att förstå att vuxenvärlden måste ta ett större ansvar och inte låta er ungdomar hantera verkligheten själva. Ta hand om varandra istället för att kriga mot varandra. Det finns bara två vägar om man är kriminell, fängelse eller döden. Ni ungdomar måste bestämma vilken väg ni vill ta, säger hon.
Våldet är inte värt något
I dag föreläser hon och Alejandro i hela landet. De har startat organisationen ”Fuck Våldet” för att försökte få ungdomar och andra att förstå att det här ökade våldet inte är värt något.
Efter föreläsningen vill ungdomarna ta bilder med Alejandro och Carolina, sedan blir det musik och fest. Lokala artister uppträder och en dansgrupp får alla att börja dansa. Akallaborna försöker blicka mot en ljusare framtid.
SVT Play: Se hela reportaget