Både arrangörerna och besökarna som SVT träffade under söndagen var kritiska till att medias rapportering om skjutningar allt för ofta handlar om statistik och kriminell belastning istället för personerna bakom händelserna. Kritikerna menar att rubriker och statistiken avhumaniserar de personer som faller offer för det dödliga våldet.
– Bakom varje person finns en familj, vänner, flickvänner och anhöriga, dödsskjutningar drabbar oss alla och det har förpestat vår vardag, säger arrangören Alexander Julian Zadruzny i sitt tal på gårdagens manifestation.
Därför säger vi inte deras namn
Att skriva ut namn på de som skjuts ihjäl är inte helt oproblematiskt för media. Geronimo Åkerlund som är ansvarig utgivare på SVTs lokala nyheter i Stockholm menar att det är ett svårt avvägande.
– Vi publicerar en del namn, men inte andra. Det har att göra med de pressetiska reglerna vi ska följa. Vi ska alltid vara väldigt försiktiga när det kommer till att namnge personer, särskilt sådana som har drabbats av brott.
En del namn publiceras men andra inte, varför?
– Grundregeln är att vi inte publicerar namn på brottsoffer. För att vi ändå ska göra det krävs det att det finns ett mycket stort allmänintresse. Det kan till exempel vara vid stora manifestationer, eller om det finns en historia bakom som inte går att berätta annars. Och då måste vi naturligtvis även stämma av med anhöriga och ta reda på väldigt mycket om den bakomliggande historien, så att allt i publiceringen blir både korrekt och respektfullt.
Kan media omvärdera namnpubliceringar?
Det finns skarp kritik mot att medias rapportering avhumaniserar våldets offer när rubrikerna handlar om statistik och kriminologi?
– Jag förstår den kritiken. Det är väldigt lätt att prata om människor som ytterligare en ”pinne” i statistiken. Samtidigt måste man komma ihåg att bakom varje ”pinne” finns en människa och ett, i dom här fallen, mycket tragiskt livsöde. Vi gör vårt bästa i att försöka berätta om dom här sakerna i ett sammanhang, och med respekt för offren av det dödliga våldet.
Dödsskjutningar har ökat i Sverige de senaste åren. Kan media omvärdera publiceringen av namn på personer som skjuts ihjäl?
– Jag tror det. Jag tycker mig märka att det allt oftare landar i att vi faktiskt tittar på de faktiska fallen bakom statistiken, och blir bättre på att berätta om sammanhang och bakomliggande orsaker. Och därför har jag också känslan av att det blir allt vanligare att man namnger offer, för att kunna berätta om dom på ett djupare sätt.
Vad säger du till familjer och anhöriga som känner sig kränkta av medias rubriker?
– Det är naturligtvis svårt för en familj i sorg, som vill att omgivningen ska förstå vad dom har drabbats av, att se att media berättar på ett ganska kallt och avskalat sätt om någon som har varit så central i deras liv. Samtidigt kan vi inte förutsätta att alla vill att deras omkomna barn eller släktingar ska visas upp med namn och bild i offentligheten. Det är alltid en avvägning som måste göras, och en ganska svår sådan.