Omkring 200 ensamma barn och unga lever på Stockholms gator just nu, enligt uppskattningar från polis och socialtjänst. Det är ingen exakt siffra eftersom det handlar om unga som inte är registrerade någonstans.

Allt yngre pojkar kommer hit

Killarna det handlar om, för det är uteslutande killar, kommer från flera olika länder. Men de flesta har kommit hit från länder i norra Afrika. Enligt polisen är det ungefär samma antal som det har varit under de senaste tre till fyra åren, men däremot upplever man att det numera rör sig om yngre pojkar.

– Många är under 15 år. Att någon skulle vara så ung som bara nio år tror jag inte på men det spelar ingen roll för det handlar om barn, säger Jonas Trolle, som är biträdande lokalpolisområdeschef på Södermalm i Stockholm.

Redan för två år sedan berättade SVT om unga killar från länder i Afrika som rör sig i Stockholm i en verklighet kantad av droger och våld, utan föräldrar eller annat socialt nätverk.

LÄS MER: ”Samir” lever på gatan

Men problemen har fortsatt, och för bara några dagar sedan inträffade flera fall av rån och misshandel där de misstänkta gärningsmännen är gatubarn under 15 år.

Svårt att låsa in barn

Inom socialtjänsten är man väl insatt i fenomenet, men bakbundna av lagstiftningen när det gäller vad man i praktiken kan göra för att få bort barnen från gatan.

– Det är barn som far mycket illa. Det är droger, sniffning och kriminella handlingar för att få tag i pengar. Men likafullt är det barn, och vi kan inte låsa in barn, säger Göran Hägglund som är biträdande enhetschef på socialförvaltningen i Stockholms stad.

När polisen har gripit ett barn, förhört personen och tagit fingeravtryck, överlämnas hen till de sociala myndigheterna. De i sin tur ser till att barnet kommer till ett familjehem. Men i nästan samtliga fall smiter personen därifrån nästan omedelbart.

– Inom socialtjänsten har vi ingen kvarhållningsrätt. För att ett barn ska kunna låsas in krävs ett beslut enligt LVU (Lagen om vård av unga). Detta måste först godkännas av en politisk nämnd och sedan går det vidare till förvaltningsdomstol för beslut och det är en process som tar tid, säger Göran Hägglund.

Istället blir det oftast på exakt det sätt som hände med de fyra misstänkta gärningsmän som greps i helgen.

– Alla fyra har beslut om placering men alla fyra har avvikit, och idag vet vi inte var de finns, konstaterar han.

Barn ska punktmarkeras

Göran Hägglund säger att det är en absurd lagstiftning och att han känner sig oroad.

– Det oroar mig väldigt mycket att det växer upp ett parallellsamhälle av de här barnen, men också tidigare ensamkommande som nu får ett avvisningsbeslut och då försvinner under radarn.

Den här veckan inleder polisen tillsammans med socialtjänsten och Stockholms stad ett arbete för att identifiera enstaka individer bland gatubarnen som ett sätt att försöka komma åt problemet. Det finns inga extra polisresurser avsatta för arbetet.

– Att börja punktmarkera någon eller några av de här barnen och ungdomarna sänder signaler som visar att ”vi ser er”, vi accepterar inte ert beteende men vi inser också att det finns en bakomliggande problematik som de också är utsatta för, säger biträdande polisområdeschef Jonas Trolle.

Men hur ska man kunna göra det här om ungdomarna bara smiter hela tiden?

– Ja, det blir ju en knäckfråga, men låt oss återkomma när vi jobbat mer intensivt med detta ett tag, säger Jonas Trolle.