I januari i år skedde en av de största översvämningarna i Stockholm på tio år. Under en väg i Norra Ängby i Bromma forsade vatten ut och orsakade stora skador på fastigheter, villlor och vägar.

Enligt David Rehn, som är strategisk utredningsingenjör på Stockholm vatten och avfall, så var den ledning som brast av särskilt hög risk. Ändå skedde olyckan.

– Att vi inte lyckades hitta läckan i tid, eller renoverade ledningen, berodde helt enkelt på att vi inte hann med. Om läckan kommit ett år senare hade vi kanske haft mer tur. Ytterst är det en ekonomisk fråga, säger David Rehn.

Dåligt järn och tekniska brister bakom läckor

Ett avancerat datorprogram med artificiell intelligens sammanställer just nu Stockholm vatten och avfalls ledningar för att lokalisera svaga punkter.

Områden med förhöjd risk för vattenläckor delas in i olika zoner där röd markerar högst risk – och grön lägst.

– Det går inte att säga att det bara är ålder som avgör ledningarnas kvalitet. De äldsta ledningarna i drift i Stockholm är från 1865 och fullt dugliga. För det finns också ledningar från 2000-talet som har förhöjda riskvärden, säger David Rehn.