Enligt lagen är kommunerna skyldiga att arbeta med krisberedskap så att verksamheterna fungerar även vid till exempel strömavbrott, översvämning eller skogsbränder.
– Det är stor skillnad på kommunernas förutsättningar. Salem och Nykvarn är ganska små kommuner jämfört med Stockholms stad som är en enorm kommun. Sundbyberg är en liten kommun men med stor befolkning. Norrtälje kommun är en glesbygdskommun med många invånare utspridda på stor yta, säger Moa Karlsson.
”Alla har ett eget ansvar”
Länsstyrelserna är områdesansvariga för sina län och stöttar och utbildar kommunerna. En kris som skulle kunna påverka hela Stockholms län är till exempel ett större strömbortfall. Moa Karlsson betonar individens ansvar att kunna klara sig själv.
– Ju mer den enskilda individen är förberedd och kan klara sig själv vid en kris desto fler kan kommunen stötta som inte klarar sig själva. Det är bra att ha en krislåda med mat och dryck hemma.
De tre grundprinciperna vid en kris
En viktig del i svensk krishantering är vad som brukar kallas de tre grundprinciperna.
Ansvarsprincipen
Den som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden ska ha det också under en krissituation. Det betyder att det är den vanliga sjukvården som har hand om vården även vid en kris, att kommunerna sköter skola och äldreomsorg och så vidare.
Likhetsprincipen
Under en kris ska verksamheten fungera på liknande sätt som vid normala förhållanden – så långt det är möjligt. Verksamheten ska också, om det är möjligt, skötas på samma plats som under normala förhållanden.
Närhetsprincipen
En kris ska hanteras där den inträffar och av dem som är närmast berörda och ansvariga. Det är alltså i första hand den drabbade kommunen och den aktuella regionen som leder och arbetar med insatsen. Först om de lokala resurserna inte räcker till blir det aktuellt med statliga insatser.
Källa: www.krisinformation.se
