Björn Tarras-Wahlberg, ordförande för stadsmiljöföreningen Blasieholmens vänner, skräder inte orden vad han tycker om de långt gångna planerna på ett stort Nobel Center på Blasieholmen mitt i centrala Stockholm.

Förutom att den föreslagna ”jättebyggnaden” är ”skamlig”, ”vulgär” tillika ”gräslig” är förslaget praktiskt ohållbart och på tok för dyrt, säger Björn Tarras-Wahlberg.

-Det handlar om att skydda Blasieholmen mot förstörelse, för att tala klartext.

Miljardklass

Han är dock segerviss inför beskedet från Mark- och miljödomstolen som väntas under tisdagen.

-Jag tror vi vinner det här. För om vi inte gör det är det fritt fram att riva vilka kulturmärkta byggnader som helst, säger han och syftar på det 150 år gamla kulturskyddade Tullhuset samt de hamnmagasin som måste rivas om förslaget går igenom.

Och om domstolen – trots allt – går emot ”allt vad sunt förnuft heter” tänker de tre organisationer och de två företag som driver frågan att överklaga ett snäpp högre, till Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt.

-Det är ett måste för att ta reda på om lagen verkligen ska tolkas på det sättet, säger Björn Tarras-Wahlberg.

Nobelstiftelsens planer på ett Nobel Center har varit kontroversiellt ända från början. Inte minst på grund av husets dimensioner, eftersom det är tänkt att bli 32 meter högt och 65 meter långt till en beräknad kostnad av 1,2 miljarder kronor.

Inspirerande

Bygget innebär dock att det gamla Tullhuset på Blasieholmen måste rivas. Huset, som stod klart 1876, ses som ett minnesmärke över den begynnande industrialismen i Sverige.

Kritikerna har varit många, däribland Sveriges hembygdsförbund, Samfundet S:t Erik och Svenska byggnadsvårdföreningen. Nobelstiftelsen, å andra sidan, hävdar att syftet att skapa en attraktiv byggnad för ett pris med världsrenommé, som har stor förmåga att engagera och inspirera.

Förra året godkände länsstyrelsen i Stockholm detaljplanen, ett beslut som överklagades till Mark- och miljödomstolen vars besked alltså kommer på tisdag.