Stockholmspolisen har gjort en kartläggning över de cirka tvåhundra sprängdåd, försök till eller förberedelse till sprängdåd som utretts i regionen de senaste tre åren. Underlaget ska användas nationellt för att förstå sprängdåd bättre.
– Vi behöver bygga strategier för att komma åt den här brottsligheten, säger kriminalkommissarie Gunnar Appelgren i kvällens Veckans brott.
Risk för fler döda
Sprängdåd används i regel av kriminella för att hota och pressa andra kriminella, men om utvecklingen med allt fler och allt större sprängdåd fortsätter finns det en risk för att konsekvenserna blir allvarligare och det leder till att fler dör, menar Appelgren.
För att snabbare veta var man ska söka efter gärningsmän har detonationerna delats in i tre kategorier:
- Avancerade bomber kräver specialkunskap, som bara några få personer i Sverige sitter på. Det handlar om större sprängladdningar med fjärrutlösare, som säljs till kriminella.
- Medelstora bomber kräver någon form av kunskap för att sätta ihop de olika ingredienserna, samt sätta en tidsutlösare på dem. En enklare så kallad termosbomb är exempelvis en medelstor sprängladdning.
- Enkla bomber är så kallade bangers och handgranater. Det handlar om sprängladdningar som vem som helst kan hantera.
Samma personer som spränger skjuter också
Kategoriseringen ska hjälpa polisen över hela landet att snabbare hitta tillverkare, säljare och köpare av sprängladdningar.
– Vi behöver olika strategier för att komma åt de här och få bort de som bygger. Det är olika folk som ligger bakom, säger Gunnar Appelgren, kriminalkommmissare.
De enkla och medelstora sprängladdningarna används oftast av kriminella nätverk. I praktiken är det samma personer som också skjuter på varandra, vilket gör att polisen vet var de ska leta.
– De förekommer i våra polisiära register, säger Gunnar Appelgren.
Se mer i Veckans brott på SVT Play eller i SVT 1 klockan 22.00.