2014 vann medicinleverantören Onemed Sverige AB upphandlingen om förbrukningsvaror i sjukvården i Stockholms läns landsting, SLL. Deras bud var det absolut lägsta. Mer än en halv miljard billigare än de andra buden.

Det skulle kosta landstinget 500 miljoner för fem år. Men redan efter ett år har det kostat 465 miljoner kronor – nästan hela beloppet.

Inte normalt

Andrea Sundstrand som är docent i offentlig rätt vid Stockholms universitet och har arbetat i över 20 med just offentlig upphandling, tycker att det är märkligt att kostnaderna kan skena på det här sättet.

– Det låter väldigt konstigt. Det är inte så som det normalt går till i offentliga upphandlingar, att det är sådana missberäkningar. Skenar det iväg på det här sättet beror antingen på att det är någonting fel i prisbilden; att det inte är de här produkterna till de här priserna man köper; eller att beräkningen av hur mycket produkter som skulle gå åt måste ha varit något felkalkylerad, säger hon till SVT Nyheter Stockholm.

Avtalet som skrevs mellan Onemed och SLL var utformat på ett speciellt sätt. Leverantören skulle ha ett förstahandsval och ett andrahandsval för varje enskild produkt. Förstahandsvalet skulle vara en billigare variant och den ska levereras i 91 procent av fallen, enligt avtalet.

Strumpa för 6.000 kronor

Tittar man på Onemed:s utbud är det ofta stora prisskillnader mellan första- och andrahandsvalen. En kompressionsstrumpa, som man använder för att bland annat öka blodcirkulationen och för att förebygga åderbråck, kostar bara 100 kronor om man får förstahandsvalet. Andrahandsvalet, däremot, kostar nästan 6.000 kronor.

De här prisskillnaderna kunde SLL se på den prislista som Onemed skickade in i samband med upphandlingen.

SLL och Onemed är nu oense om hur 91-procentsregeln ska tolkas. Onemed har dessutom flyttat produkter mellan första- och andrahandsvalen i sin beställningsportal.

”Avtalsbrott”

– Byter man plats på de här och det är förklaringen, så kan man ju förstå att priserna har skenat. Man har inte rätt att byta plats på de här, och det har ingen betydelse om Stockholms läns landsting har godkänt det eller inte, säger Andrea Sundstrand och fortsätter:

– Om det inte i förfrågningsunderlaget har angetts att man får byta plats, vilket skulle vara väldigt konstigt. Men i annat fall skulle det vara ett brott mot upphandlingslagstiftningen. Och naturligtvis blir det betydligt dyrare för skattebetalarna.

Även om det kan vara så att Onemed har begått ett avtalsbrott och det skulle förklara varför kostanderna har skenat, kan man fråga sig hur SLL kunde tro att den här upphandlingen skulle kunna bli så billig som Onemeds låga bud på en halv miljard?

Tidigare nota: 390 miljoner – för ett år

För innan upphandlingen 2014, var det just Onemed som var SLL:s leverantör av förbrukningsvaror. 2013 betalade SLL 390 miljoner kronor till Onemed – för ett års leveranser.

Men när SVT Nyheter Stockholm frågar Hälso- och sjukvårdsdirektör Barbro Naroskyin om de skenande kostnaderna, lägger hon locket på.

Är det rimligt att det skulle kosta 500 miljoner över fem år om det tidigare kostat 390 miljoner för ett år?

– Jag kan inte gå in på den diskussionen, eftersom vi har en pågående dialog med leverantören och vi håller på att utreda den här frågan, säger Barbro Naroskyin.

Snabbt räknat blir 390 miljoner gånger fem mycket mer än 500 miljoner kronor?

– Jag har inget svar på den frågan idag.

SVT Nyheter Stockholm har vid upprepade tillfällen försökt nå Onemed för en kommentar. Men de vill inte ställa upp på en intervju och hänvisar till att de inte kommenterar enskilda affärer och avtal av affärsstrategiska skäl.