Vi träffar henne vid tunnelbanan i Skarpnäck dit hon går ibland. 58-åriga Malin Strömberg saknar egen telefon och kan inte namnet på gode mannen som kontrollerar hennes ekonomi med sjukersättningen. Sitt bankkort har hon tappat.
Det tycks som att Malin (som inte dricker eller tar droger) ändå lever helt utblottad. Hon har inget hem och kan inte nämna någon person som bistår henne i livet.
– Jag bara väntar, och ibland går jag iväg ut, säger hon.
Bodde i lägenhet
När vi ställer frågor till Malin om vad som lett fram till att hon blev hemlös, har Malin svårt att berätta så att man kan förstå. Men hon säger att läkare har talat om för henne att hon har autism.
Förr har hon bott i någon slags lägenhet.
– Det fanns ingen lugn och ro där så jag kunde inte sova där, säger Malin.
Sa du upp lägenheten?
– Ja.
Upplever att hon göms undan: ”Människorov”
Malin beskriver att hon placerats på lågtröskelboendet Skarpnäcksgården efter att ha bott på andra härbärgen innan. På Skarpnäcksgården kunde Uppdrag granskning i reportaget ”Lämnade att dö” visa Malin i hennes rum som består av fyra kala väggar och en sängbrits.
Hon upplever Skarpnäcksgården som ett farligt ställe, och ett boende där man blir övergiven.
– Det är ju människorov, det är ju kidnappning att bo där undangömd!
Ute i Skarpnäck den kvällen när vi möts, är det flera minusgrader. Malin är sommarklädd i tunn jacka och sommarskor utan strumpor.
Vad säger personalen på Skarpnäcksgården om kläder då?
– De säger ingenting.
Ingen sysselsättning
Vi kan inte se någon form av inredning i de byggnader vi besöker som tyder på att det finns något att sysselsätta sig med.
– Ibland tittar jag på tv, berättar Malin Strömberg.
Det saknas också vård och behandling för människorna på lågtröskelboendena. Det råder så kallad drogtolerans.
Socialtjänsten besvarar inte varför man placerar funktionsnedsatta personer på Skarpnäcksgården, men skriver i ett mejlsvar att ”Skarpnäcksgården är ett HVB-hem och inte i första hand en långsiktig lösning”.
Företaget Nytida som driver Skarpnäcksgården säger att medarbetarna jobbar hårt med kvaliteten och tryggheten på boendet. Men även grannar i bostadsområdet beskriver missförhållandena.