Det första hon reagerade på den där fredagen i april var ljudet. Ljudet av saker som krossas.
– Jag förstod att det kunde vara något farligt och jag ville ställa mig upp men benen var helt stumma. Det var omöjligt att komma upp.
Det hon hörde var ljudet av den lastbil som Rakhmat Akilov kapat och sedan körde i hög fart nedför gågatan i centrala Stockholm. Nu var den på väg i hög fart mot det ställe där Papusa Ciuraru satt, men hennes ben löd henne inte när hon ville fly.
Se dokumentären i SVT Play: Drottninggatan 14:53
Är på Drottninggatan varje dag
Papusa Ciuraru är rom och kommer från byn Dancu i Rumänien. Hennes familj i Rumänien bygger ett hus för bland annat de pengar som Papusa tiggt ihop i Sverige. Papusa Ciuraru är så gott som varje dag på Drottninggatan för att tigga – en lugn gata i vanliga fall.
– En del ger något, andra inte. Folk som går där är ganska trevliga. Även om jag ibland har somnat till kommer de inte och stör en utan låter en vara.
Så var det också fredagen den 7 april, fram till strax före tre, när hon hörde ljudet av den där lastbilen. Och saker och människor som krossades av den.
– Jag skulle ställa mig upp, men då kom det här stora stenlejonet emot mig.
LÄS MER: Brandmannen Stefan Nilsson – en av de första på plats
Stenlejon landade Papusas fot
Lastbilen missade Papusa med någon decimeter. I stället träffade den ett av Drottninggatans stenlejon som for iväg och landade på Papusas fot. I det läget var hon övertygad om att föraren var ute efter att döda just henne. Som liten flicka överlevde och flydde Papusa Ciuraru Porajmos – den romska förintelsen under andra världskriget.
Både hon och släktingar till henne har tidigare blivit misshandlade i Sverige när de suttit och tiggt. Papusa trodde att mannen som körde lastbilen var någon som tycker illa om romer – att föraren var på väg tillbaka efter att ha missat henne första gången.
– Jag var livrädd och tänkte att han bara skulle vända och komma tillbaka för att köra över mig. Jag var säker på att han skulle komma tillbaka.
I stället kraschar lastbilen in i hörnet på Åhléns. Attentatet lämnade efter sig fem döda och fjorton skadade. Papusa var en av de som skadades, vars fot krossades.
– Jag kunde inte få loss foten. Hade stenen träffat högre upp hade den krossat hela mig, och jag skulle dött. Jag satt fast men två män kom och hjälpte till.
Två män ryckte loss henne
Papusa Ciuraru ger en målande beskrivning av de två männen, två privatpersoner som råkade vara i närheten. Hur vänliga de var, och hur starka. De lyckades få loss henne från stenlejonet och bar henne sedan upp till ett hotell vid Hötorget. Inga ambulanser kunde komma fram i det läget. Alla var rädda för att det skulle kunna ske fler attacker.
– Halva stan var där inne på hotellet. Alla tog skydd där och gömde sig. Jag var själv så rädd att jag inte tänkte på hur det var med foten. Vi var alla rädda.
Det tog flera timmar innan folk släpptes ut från hotellet igen och innan Papusa kunde komma till sjukhus. Under tiden hade ambulanspersonal tagit sig till hotellet och hjälpt henne spjäla foten och gett henne smärtstillande. Och senare, på sjukhus, blev hon mycket väl omhändertagen.
– Jag tackar Gud för sjukhuset jag var på . De tog hand om mig som om jag var ett litet barn. De lyfte mig, de frågade mig, de tog så väl hand om mig. Jag är verkligen tacksam och har aldrig blivit så bra behandlad som jag blev på sjukhuset.
LÄS MER: De var där när terrorn slog till
Rädslan lever vidare
Foten var bruten på flera ställen men kunde gipsas och räddas. Värken i foten är nu bara en av följderna efter attentatet som Papusa lever med. Hon har haft svårt att äta och sova. Hon vet inte hur länge hon blir kvar på Drottninggatan.
– Jag har rädslan kvar inuti mig, den sitter som en knut i magen. Jag stannar någon månad till, sedan tror jag att jag åker tillbaka till Rumänien. Jag orkar inte så mycket längre.
SVT-dokumentären ”Drottninggatan 14.53” går att se från och med den 7 juni i SVT Play från kl.13 och sänds kl. 20.00 i SVT1.