Folkets hus lades ner. En fritidsgård försvann. En populär fotbollsplan fick inget konstgräs. Föreningar blev av med sina bidrag. Vid en fest grep polisen fel ungdomar.
Ungdomsledaren Said Ali räknar upp några av de negativa saker som hände i Husby inom loppet av ett år.
– Det blev som en tickande bomb och en känsla av vi mot dem, säger han.
Skjutning blev droppen
När en 69-årig knivbeväpnad man sköts ihjäl av polis i sitt hem i maj ifjol blev det droppen som fick bägaren att rinna över. Mannen skulle aldrig ha skjutits om han varit etnisk svensk, hävdade vissa. Polisen anklagades för att vara brutal och lögnaktig – man hade först felaktigt uppgett att 69-åringen var vid liv när han fördes till sjukhus.
Fyra dagar efter dödsskjutningen stod bilar i brand. Polis och räddningstjänst attackerades. Kravallutrustad polis sattes in.
Medierapporteringen i utlandet var massiv. Bland annat al-Jazira rapporterade om bilar och byggnader i lågor, förstörda skolor och polisstationer.
Enligt närpolischefen Jörgen Karlsson vågade de utländska kryssningsfartygen inte längre gå in i Stockholm.
– Först när alla som bor och vistas här reste sig upp som en man och sade att ”nu får det vara nog” trappade upploppen av, säger han.
”Kravaller lönar sig”
Det som hände ledde till ett fördjupat samarbete mellan polisen, stadsdelsförvaltningen och en mängd ideella organisationer. I höst slår Husbys egna Fryshuset upp portarna. Där ska man ge stökiga ungdomar arbete.
– Ungdomar från andra områden säger: ”Kravaller lönar sig. Det är därför ni får allt det här”, berättar Said Ali.
Jörgen Karlsson håller delvis med.
– Det handlade ju om att de upplevde att de inte var en del av samhället och att de inte blev lyssnade på. På det här sättet blev de ju sedda, hörda och bekräftade.
Kriminella ska bort
Fler poliser har tillkommit i området under våren. Kritiker har hävdat att det kommer att leda till en ökad kontroll av ungdomar med ökad frustration och känsla av utanförskap som följd. Ett missförstånd, enligt Jörgen Karlsson.
– Det handlar inte om någon kommandostyrka som är ute i uniform och håller ordning. Det är en utrednings- och lagföringsinsats där man ska jobba för att få de absolut mest kriminella straffade. Det rör sig om 200-300 personer av 35 000 i Södra Järva.
Att de boende generellt skulle vara emot polisens närvaro håller han inte med om.
– De vill känna sin polis och den polis de känner föraktar de inte.
Känner sig överkörda
Men grundproblemen i området finns kvar. Arbetslösheten är hög liksom andelen unga som lämnar grundskolan utan betyg.
– Har du ingen utbildning, då kan du inte heller kräva ett jobb. Ändå tillåts ungdomar att misslyckas med skolan eller hoppa av nian utan att någon frågar varför, säger Said Ali.
Många Husbybor känner att de blivit överkörda av beslutsfattare som ansett sig veta bäst hur problemen ska lösas, enligt professor Janne Flyghed som intervjuat människor i området.
– Man behöver satsningar där människor är delaktiga och får vara med och besluta om sin egen framtid, säger han.
ENKÄT: Röster från Husby 8 maj 2014
Hur har det blivit i Husby efter kravallerna?
Maria Hedström Nilsson, 29 år, Hökarängen, student:
– Jag tycker inte att det är någon skillnad. Jag hade precis flyttat härifrån när det hände, men jag var här alla dagarna då och det kändes mest som att det var ungdomar som fick utlopp för sin ilska och tog tillfället i akt.
Kristin Hast, 33 år, Kista, sjuksköterska:
– Ingen skillnad alls, vill jag påstå. Eller kanske snarare sämre. Jag tycker inte att man kan känna sig trygg här, man hör hela tiden om oroligheter och skadegörelse. Det som hände var väldigt obehagligt.
Alexandra Lillvik, 14 år, Husby, studerande:
– Jag känner mig tryggare nu. Det har blivit bättre, fast det kan fortfarande hända att en bil tänds på någon kväll.
Nigel Masha, 16 år, Husby, studerande:
– Det har blivit skitbra här, faktiskt. Nu är det lugnare. Varför det hände vet jag inte, kanske för att folk inte hade något att göra, inga jobb.
Kerstin Nilsson, 71 år, Husby, pensionär:
– Det har blivit lite mer uppmärksamhet och framför allt ser vi poliserna lite mer. Visst kan det vara lite oroligt ibland, men jag tycker ändå att det är mer positivt nu. I oktober har jag bott här i 40 år och trivts. Vi har grönområden och kommunikationer som är fantastiska. Och det finns mycket fina ungdomar i Husby.
Christian Bastias, 42 år, Husby, lastbilschaufför:
– Det är som det var innan. Man märker inte mer av polisbevakning eller oroligheter. Fast jag har aldrig känt mig speciellt trygg här. Så fort man ringer 114 14 (polisen) är det 45 minuters väntan, vi får lösa våra problem själv här. Nu när det gått ett år får man väl höra politikernas babbel om att göra samhället tryggare, men sedan vänder de bara ryggen till igen.