Det råder stor brist på lagringsplatser för koldioxid. Bara i Sverige vill biobränsle-anläggningarna lagra 30 miljoner ton koldioxid per år. Anders Hansson, biträdande professor på Linköpings Universitet, har forskat på koldioxidinfåning och lagring sedan 2016.

Få lagringsplatser trots att tekniken funnits sedan 90-talet

I sin forskning har han kunnat se hur projekt att lagra koldioxid gång på gång lagts ned. Trots historiska fiaskon ser han ändå hoppfullt på svenska regeringens miljardsatsning. Men det innefattar enorma utmaningar och att omvärlden hakar på i snabb takt.

– För att det här ska få en rejäl klimatnytta på global nivå handlar det om att lagra tiotals miljarder ton per år. Så det kräver en enorm uppskalning, säger Anders Hansson, biträdande professor på Linköpings universitet.

I och med att det sätts alltmer press på länder, företag och industrier att minska sina utsläpp hoppas Anders Hansson att tekniken att fånga in koldioxid och lagra den i underjorden ska lyckas den här gången.

– Utsikterna ser bättre ut nu än tidigare i och med att det finns ett bredare stöd både i samhället, bland industrierna och våra politiker, säger Anders Hansson.

Fånga upp koldioxid ur atmosfären – en nödvändighet

Mycket står på spel när Sverige nu tar täten i att storskaligt fånga upp koldioxid ur atmosfären, menar Anders Hansson.

– För att klara av våra temperaturmål så är det nästan är förutsättning att dom här teknikerna lyckas, säger han.

Vid årsskiftet 2024/2025 kommer det vara klart vilka bio-anläggningar i Sverige som ska få ekonomiskt stöd för koldioxidinfångning och lagring, även kallad bio-CCS. Regeringen har avsatt 36 miljarder kronor till satsningen. Stödet betalas ut i en omvänd auktion som avslutas den 21:a november.