Sedan Theo var fyra år har han varit inskriven hos Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) i Uppsala. Nu är han 13 år och bor med sin mamma, Helena, på en mindre ort i Uppsala län. Theo skulle behöva en till utredning för att se om han har någon form av autism, berättar Helena. Men när familjen kontaktar BUP möts de av svaret att det är ett års väntetid, trots att Theo haft regelbunden kontakt med dem i åtta år.
– Jag tycker att det är fruktansvärt, det är så många som behöver hjälp och som inte får det, säger Helena, som egentligen heter något annat.
”Då blir man extra arg”
Hon berättar att hon fått förslag om att få hjälp för sin son i Västerås istället, men där ska väntetiden vara ett halvår har hon fått veta och då är alternativet att vända sig till Stockholms läns landsting.
– Då blir man extra arg. Det kan bli svårt för mig, jag är ensamstående och har ett mindre barn så jag vet inte hur vi ska göra eftersom utredningen kan pågå i flera dagar, säger Helena.
”Han behöver förståelse”
Hon försöker hålla Theo lugn genom att inte berätta om hur lång väntetiden är. Men han brukar fråga när de ska dit nästa gång.
– Det påverkar honom, han får inte de råd och det stöd han behöver. Han får inte heller den förståelse han skulle behöva och det kanske är det viktigaste att få, säger Helena.
Fotnot: Helena och Theo heter egentligen någonting annat