– Min familj mådde så dåligt av det jag gjorde. Och själv tänkte jag att antingen så kommer jag att dö eller så hamnar jag i fängelse på livstid – och det ville jag inte, säger Amin.

Allt började på högstadiet. Amin var duktig i skolan och blev mobbad för det. Vuxenvärlden svek och till sist tog Amin till nävarna.

– Jag tänkte att jag måste börja slå folk och jag upptäckte att det funkade mot mobbarna.

Bestämde sig för att hoppa av

Det var en vardag kantad av våld och vapen, samtal med polisen och med socialtjänsten. Men Amin lyssnade inte. Tills en dag då han såg hur hans pappa for illa efter ytterligare ett förhör på polishuset för något brott Amin hade begått.

– Han hade glömt var han ställt bilen och jag blev orolig för honom. Senare satt jag på mitt rum och tänkte på hur livet såg ut och allt dumt jag gjort. Då bestämde jag mig för att jag ville hoppa av och tog kontakt med socialtjänsten.

Plugg och vänner

Både polisen och ungdomsjouren har stöttat Amin det senaste året. Som tur var hade han kvar några av sina gamla ”icke-kriminella” vänner.

Just nu går han en gymnasieutbildning och är inte ute på stan längre.

– Jag vågar inte röra mig i Uppsala så mycket. Senast för några veckor sedan var det ett gäng som kände igen mig och hoppade på mig.

Amin vill utbilda sig till att hjälpa andra unga som riskerar att hamna i kriminalitet.

– Jag vill bara göra mina föräldrar stolta och glada, säger han.