Alexander Fahssi mobbades genom i stort sett hela skolgången – en utsatthet som satte stora avtryck och kom att följa honom in i vuxenvärlden.

– Jag hade självmordstankar redan när jag var sex år gammal. Och hade det fram tills för några år sedan, säger han.

Som liten kom han i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och blev diagnosticerad med ADHD.

– Senare gick kontakten över till att prata om mitt psykiska mående.

Insikten: Vill leva

Den psykiska ohälsan blev en nedåtgående spiral som för tre år sedan slog i botten. Han hade då varit heltidssjukskriven i två år och sökte hjälp inom psykiatrin.

– Jag hade haft självmordstankar så länge jag kunde minnas, men kom då till insikt att jag ville leva.

Men från psykiatrin ska han enligt honom själv fått svaret att väntetiden för att få påbörja behandling var över ett år lång.

– Då insåg jag att jag behöver göra det här själv, jag hade inte tid att vänta. Jag började pressa mig till att ta mig ut och träffa folk, testa nya saker och sakta försvann tankarna på att inte vilja leva.

– Det var nästan overkligt när de var helt borta en dag. Jag trodde först inte på det.

Dottern en drivkraft

I dag ställer Alexander Fahssi upp som volontär för Suicide Zero för att hjälpa andra som lider av självmordstankar. En stark drivkraft är hans dotter.

– Hon är helt oskyldig, hon har inte gjort någonting för att förtjäna att förlora sin pappa. Men det viktigaste är att leva för sig själv.

I klippet ovan: Alexander har levt med självmordstankar sedan barnsben – nu vill han hjälpa andra.

Här listar han varningssignaler att vara uppmärksam på om man misstänker att någon är suicidal.