Psykologen svarade på era frågor om ekonomisk stress
Jia • Jag känner mig tvingad att ta ut pension vid 62. Finns inga jobb för oss äldre, och jag har en utsliten kropp. Ingen buffert efter låglönejobb. Jag känner inte bara stress utan jag känner att detta orkar jag inte med, det är slut nu. Ingen lyssnar, alla bara bollar mig vidare, det driver mig fram mot ättestupan om något. Förstår verkligen ni psykologer detta? Verkar inte som samhället har beredskap för att möta människor som nu inte kommer att ha ett öre i plånboken, mister allt, blir bortkastade på arbetsmarknaden, bara ignoreras. Fattar ni då att man känner att det inte finns några alternativ längre?
Hej Jia!
Om du har en så stark hopplöshetkänsla tycker jag att du ska söka professionell hjälp.
Thomas • Jag har alltid levt ett försiktigt liv med lågt ekonomiskt risktagande. Nu bor jag i hyresrätt och har ett stort sparkapital och hoppas äntligen kunna köpa en villa eller ett radhus vid en prisnedgång. Min stress är den omvända, kommer staten stötta de som lånat för mycket och har för höga uppvärmningskostnader så att de kan bo kvar. De har fått sina räntekostnader subventionerade i deklarationen tidigare och tjänat stora pengar på pappret med prisuppgångarna på bostäder, kanske blir det ytterligare stöd nu, vilket återigen skulle göra mig som undviker risker till en förlorare.
Hej Thomas!
Det känns mer som en ekonomifråga, men det är viktigt att inte gå runt med för mycket förväntansångest – ingen vet hur det kommer att bli. Att älta saker man inte vet något om mår man inte bra av.
K • Någon rekommendation till oss som sambos som idag delar på fasta utgifter 50/50, men tjänar väldigt olika. Den som tjänar mindre börjar få svårt att få sina pengar att räcka till annat än absolut nödvändigaste. Tack!
Hej K!
En viktig sak när det kommer till alla relationer: Prata om elefanten i rummet, lyft de här sakerna. Man kan bli irriterad över sådana här saker, det kan bli infekterat. Det måste man lära sig hantera. Hur man hanetrar det beror på problemets art, man kanske måste dra upp ramar som i det här fallet och komma övrens.
Alice • Hej, har hört flera säga att de sticker huvudet i sanden för att de inte orkar tänka på alla räkningar som kommer i vinter. Ska man försöka ta sakerna allt eftersom de kommer eller ska man försöka vara så förberedd som möjligt?
Hej Alice!
Jag skulle förorda att både ta en vecka i taget, men samtidigt ska man ha en plan framöver. Vi vet inte hur det kommer att se ut imorgon eller om hundra dagar. Om man går runt med för mycket förväntansångest är det jobbigt att leva. Man måste hålla koll på sina moneätra ramar, samtidigt ska man inte älta. Ältande är som ett myggbett som kliar, det kan vara askönt att älta men till slut blir det infekterat.
C • Hur ska man tänka kring sina barn? Att man nu inte kan ge allt man tidigare har kunnat eller har drömt om?
Hej C!
Från vårdnadshavarperspektiv är det inget nytt, alla barn ska få det bättre. Livshändelser förändrar förutsättningar, och ibland ligger det hos sig själv. Man måste vara beredd på det och acceptera att det är så just nu.
Svårare är det för barn ich ungdomar, de kan vara vana vid resor och god mat - då är det viktigt att prata med dem. Det behöver inte betyda att det kommer att se ut såhär kommande fem åren, utan att det är just nu. "Vi chillar lite och väntar" kan man säga, för risken är att man tar på sig en för stor ekonomiskt kostym och sedan har man inte råd med saker alls.
Maria Lundmark • Hej! Hur skulle du beskriva ekonomisk stress och hur farlig den kan vara? Vad utmärker den från andra typer av stress? Mvh Maria
Hej Maria!
Vi psykologer särskiljer inte stress på det sättet, däremot pratar vi om stessorer - det som skjuter i gång stressen. Det som är viktigare än vad som aktiverar stress är hur vi hanterar stressen - det är det som avgör hur farlig den är.
L • Du som psykolog - vad får du för signaler just nu från folk du träffar som har lätt för att känna oro och stress?
Hej L!
Jag som psykolog träffar dem som redan mår dåligt, och de mår inte bättre av att turbulensen är större. De mår inte bättre när finanserna inte är bra hemma. Då är det viktigt att många aktörer i samhället tar höjd att allt fler människor kommer att må sämre. Samhället måste vara beredd!
Madeleine • Hej! Jag är själv inte orolig över det ekonomiska läget, familjen har sparat i ladorna och vi har inga dyra vanor. Hur kan jag agera för att stötta, hjälpa och lugna de i bekantskapskretsen som känner oro?
Hej Madeleine!
Då är det viktigt att vara en god lyssnare, men samtidigt är det viktigt att inte förstärka stressen. Oron kan vara besannad, men ibland ett spöke. Ett tips är att man lyssnar men samtidigt ser till att personen inte fastnar i ältande. Och man kan vara en god modell för varandra, om du vet att personen känner mycket stress ska du inte gå in i det – prata om något annat istället. Vi vet inte hur det kommer att se ut om ett år när det gäller priser och inflation, vi kan inte ta kommando över situationen, då kan det vara bra att släppa saker.
Anna • Min sambo är mycket stressad och pratar om ekonomin varje dag. Vi har nyligen tagit ett bostadslån och räntan har höjts två gånger sedan vi tog lånet (variabel ränta efter bankens rekommendation). Hur ska han och jag kunna leva utan att stressa över det varje dag? Vi har räknat med att klara av en räntehöjning på upp det dubbla, men efter det kan det bli verkligen hårt..
Hej Anna!
Här har vi en problematik som ligger utanför en själv, men det är viktigt att man försöker ta hand om det som hänt. Att man gör vissa förändringar i livet och under tiden försöker vara varandras brandfiltar, att man försöker dämpa den stress som en eller flera upplever i familjen.
Joakim • Hur vänder man ett negativt mindset kring ökande kostnader och oroligheter kring räntor till något positivt? För många så finns det inga alternativ än att bara kämpa på för att betala alla utgifter. Men då behöver man ju ha en bra mental hälsa för att klara det, så hur får och vidmakthåller man det?
Hej Joakim!
Det är inte säkert att man kan vända något negativt till något positivt, ibland finns det saker man inte kan göra något åt. Saker kan ligga på en större nivå, då behöver man arbeta med acceptans – man kan inte styra det, men man kan förändra sitt beteende. Om ens mående spökar ska man vara uppmärksam kring det. Man kanske var lite i dålig balans under pandemin och sedan under kriget i Ukraina - om det nu blivit sämre när ekonomin försämrats kanske man behöver söka professionell hjälp. Så sammanfattat; först acceptans, sedan förändra beteende och om det är allvarligt kan man behöva söka hjälp.