Josefine Carlsson har alltid vetat att något var annorlunda men inte kunnat sätta fingret på vad. Hon visste tidigt att hon tyckte om killar men det var först när hon blev äldre som hon förstod att hon egentligen ville leva som kvinna.
– Jag har alltid vetat att det var något som var annorlunda. Jag har alltid vetat att jag gillar killar, ända sedan jag var fem år och förstod att man kunde tycka om en annan människa på något annat sätt än som kompis.
”Wake-up-call”
Efter att i flera år mått dåligt och dämpat ångesten med droger och alkohol blev den enda räddningen att gå till botten med vad det var som inte kändes rätt.
– Jag mådde väldigt dåligt under en längre period. Jag visste inte vad det var och jag tryckte bort det med droger och alkohol. Till slut körde jag full och kraschade en bil och det blev som ett wake-up-call, att nu måste jag göra något åt det här, jag kan inte hålla på så här, det funkar inte.
Olycka
Bilolyckan blev startskottet på en mångårig resa mot sitt rätta kön, som kvinna. När hon var 19 påbörjade Josefin Carlsson sin behandling. Det började med en utredning som blev en remiss till Affektiva specialmottagningen i Uppsala. Det följdes av en hormonbehandling som har pågått i två år. Nu, fyra år efter att hon påbörjade sin resa, hon en tid inbokad för att genomgå en bröstförstoring.
– Det är ett steg på vägen, att få former, bröst som syns. Då kan jag kolla mig i spegeln och känna att nu är i alla fall halva jag klar, det är ett stort steg på vägen.
Lång handläggning
Men trots att en tid för bröstförstoring är bokad är det en lång väg kvar innan Josefine kan göra den slutgiltiga könskorrigeringen och ändra sitt kön juridiskt. För att få genomgå en könskorrigering måste Socialstyrelsens rättsliga råd handlägga och godkänna Josefines ansökan, något som i värsta fall kan ta ytterligare några år.
– Vi skickade in ansökan i juni och de har sagt att de ska utvärdera ansökan i mars. Men jag vet inte hur lång tid det tar innan jag får svar på beslutet. Och när jag får svaret kan det ta ytterligare ett halvt år till ett och ett halvt år innan jag får göra själva operationen. Det oroar mig lite, att det ska ta så lång tid. Jag vet inte om jag kommer orka det.
Föreläser
För en tid sedan blev Josefine uppringd av sin gamla gymnasieskola. Skolan kommer i mitten på december att ha en HBTQ-dag och frågade om Josefine kunde hålla en föreläsning om hur det är att leva som transperson i Sverige.
– Min gamla mattant ringde till mig och frågade om jag ville komma och föreläsa för dem.
Varför är det viktigt att föreläsa på en skola?
– Jag tror det är viktigt i den åldern, runt 14 när man börjar upptäcka sig själv och förstå själv vem man är. Och jag tror att få se en livs levande transperson, det kan göra hur mycket som helst. Att de får se att det är inget konstigt, det är helt vanligt. Det är väldigt viktigt att människor får se och höra om det här. Jag är en helt vanlig människa precis som vem som helst.