– Men det är lite dubbla känslor. Såklart blir det skönare med konstgräs, det har varit en jädra press att få gräset spelbart – till våren är det ju bara att slå på värmen och ploga av, säger Håkan Johansson, processansvarig på Studenternas och – som han själv säger – gräsnörd.

Samtidigt tycker han att jobbet riskerar att blir tråkigare, att sköta riktigt gräs är en större utmaning.

Och utmaningar har det inte varit brist på: De senaste två vårarna har vintrarna varit långa och tuffa och att få Studenterans gräsplan spelbar har varit en ständig kamp frampå vårkanten. Som mest har 20 personer jobbat med gräset – varje dag. Och det har varit nervösa inspektioner med Svenska fotbollsförbundet.

Vad kommer du att minnas bäst?

– Allt har sin tjusning, men i våras byggde vi ju ett eget värmesystem för att få loss tjälen till exempel, säger Håkan Johansson.

Han kommer själv att vara på plats i kväll och under dagen pågår den allra sista klippningen av gräset.

Men hur kommer det kännas när gräsplan plockas i bitar i kväll?

– Det kommer att kännas. Men samtidigt är det kul om det finns ett intresse för att ta reda på något som varit så omtalat, om folk kanske förvaltar en del av gräset i sina trädgårdar.

Hur många timmar kan ni ha lagt ned på gräsplanen?

– Massvis, så många att vi inte vågar oss på att räkna. Och även om man är ledig på pappret så har det inte alltid gått att släppa – man har åkt ned och tittat till gräset. Frågar man frugan så är det nästan som en sjukdom, säger Håkan Johansson.